Vosges 48; gatan Legendre i Batignolles 28; i Montmartre, kulsprutor och haubitser oberäknadt, 26; i Belleville 23; vid Montrouge 7 — tillsammans 217 kanoner; förutom närmare 30 kulsprutor och haubitser. Det förefaller som om 8 af de 20 bataljonerna nationalgarde i Montmartre vore reaktionära och fiendskapen mellan de två partierna tyckes dagligen tilltaga. En af skildtvakterna beskref för en herre, som var ute och såg på arbetena, på följande sätt hvad han kallade parisarnes blifvande särskilda institutionert. Om de blifvande valen t. ex., sade han: SDå de nya representanterna för Paris skola väljas, skola de utses af nationalgardets bataljoner, och hvarje kompani skall utse fem valmän. Som det är 12 kompanier på en bataljon, skola vi ha 48 valmän. Dessa 48 skola i sin ords ning tillsätta en kommission, som skall sätta sig 1 förbindelse med den republikanska centralkomitn. Härigenom ega vi en politiskmilitärisk organisation, medelst hvilken vi kunna bevaka och kontrollera regeringen. Nationalgardena, öfver hela landet stående i förvindelse med centralkomittn, skola arbeta v:ter dess kontroll och valen i landsortu. cia öfvervakas af en militärisk organis. ::;n, som hemtar sitt initiativ från Paris och de stora städerna, der frihetsiden slagit rot och uppspirar under skydd af en fullkomlig och hängifven republikansk armå. — Nästan alldeles samma åsigter uttalas i ett flygblad, som hr Blanqui då och då publicerar under benämningen Chatiment. SYapen och organisation, se der framåtskridandets rätta grund, det enda verksamma sättet att göra ett slut på eländet. Den, som kan handtera ett vapen, har bröd. Regenter falla till föga när bajonetter föras emot dem, men obeväpnade massor bortsopas af dem. Frankrike, resande sig med arbetare under vapen, är socialismens sanne härold. Allt, hinder, afstånd, omöjligheter vika inför ett folk under vapen; men ett obeväpnadt folk, som ej kan göra annat än löjliga demonstrationer bjuder man först vigvatten, sedan förolämpniogar, der-efter skrotskott och alltid elände. -Låt folket välja! — Blanqui.4 Men detta är en mild trosbekännelse i jemförelse med den som framlades af Le Pere Duchesne, ett namn, under hvilket inkarnationen af det ultra-röda under första revolutionen är kändt, och som nu åter väckts till lif, tydligen i afsigt att värfva anhängare för sagda partis system. Le Pere Duchesne föreslår en finansiel omstörtning, motsätter sig principen att betala hyror, framkastar hotelser mot bourgeoisien och de förmögna i allmänhet och försvarar angrepp mot förmögenhet, hvarhelst den må vara samlad. Bland de deviser, som bäras af nationalgardister under deras vandringar till Bastiljplatsen, anmärkte jag en, som är mycket betecknande, såsom en illustration till den tendens, som i denna riktning utvecklar sig: tcuppression des loyers par v Assembles Nationale, och ett möte hölls i går af ett antal. jurister, köpmän och förmögna för att öfverlägga i ämnet. Många förslag framställdes att godtgöra kapitalister för de förluster, som omöjligheten att utfå hyror och prisfallet å deras egendom skall förorsaka dem. Regeringen var som vanligt den svamp, som alla ville krama. En sak tycktes säker, att hyresgästerna icke kunde eller icke