sig faster Malena barnet, badade det i en skål, fylld med — nej, läsarne skola bli förskonade från en närmare beskrifning af denna operation, ehuru faster Malena visst aldrig förskonade någon derifrån. Om nu faster Malena icke genast fick rätt (ty barnet kunde ju ej straxt bli en ålderstigen gubbe), så fick dock läkaren orätt, ty gossen lefde icke allenast sex timmar, utan han lefde sex dagar, sex veckor, sex månader... Fru Hjelm var obeskrifligt tacksam mot faster Malena för det hon räddat barnets lif; i sin glädje häröfver förlät hon gerna faster Malena alla hennes häftiga ordvexlingar med öfversten. När denne såg den lilla varelsen med, det oformligt stora hufvudet, de djupt liggande ögonen, kom han att tänka på sagorna om bortbytingar, och han nästan önskade att faster Malena icke skulle ha utvecklat en så rask verksamhet. Ett underligt barn var det visst, ty det ekrek inte som andra barn, utan gaf ifrån sig ett qvidande läte och: kundö dessutom förvrida ansigtet på ett så besynnerligt vis, att öfversten en gång utbrast i förskräckelse: CBarmhertige himmel, det måtte väl icke bli en fåne af honom! Läkaren tröstade honom emellertid dermed, att alltsammans var en följd af att barnet kommit för tidigt till verlden; det skulle nog med tiden bli som andra barn. Men öfversten kunde ej öfvervinna sina farhågor; för det lilla otympliga barnet kände han en stark