Dagens Nyheter – 15 mars 1871, sida 2

At hans stormiga löjtnantsperiod. Den unge löjtnant Hjelm var den tiden hjelten på alla baler; hans ungdomliga, kraftfulla gestalt, hans frimodiga, vackra ansigte, hans lifliga konversation och dertill ryktet om hans duglighet och begåfning, om hans lysande utsigter, som ständigt utbasunerades, gjorde honom till en välkommen gäst öfverallt. Hufvudstadens förnämsta hus öppnades för honom, och löjtnanten begagnade i fullt mått sin frihet att besöka dem; han visste ju att alla flickhjertan klappado oroligt när han kom, att alla mödrar med stolthet ville kalla honom sin. måg. Mon löjtnant Hjelm kunde icke så lätt bli ense med eig sjelf: han ville göra ett briljant parti, ett sådant att Köpenhamn i åtta dagar ieke skulle tala om något annat än löjtnant Hjelm och hans förlofning. Han valde länge — ty alla kunde något mindre fördelaktigt sägas om: Anna var för tyst, henne skulle folk bestämdt kalla tråkig; Alvilda talade för mycket, henne skulle folk kalla pratsjuk; frökon Jensen var en fulländad skönhet, liflig och glad, men löjtnanten blef afskräckt genom hennes namn, som lät så simpelt; fröken de 1a Reine hade ett förnämt namn, men hennes bror var en något misslyckad herre, och löjtnanten var rädd för att folk skulle le åt honom om han finge en sådan svåger. Löjtnanten fann, att det visat icke är en så lätt sak för en fulländad kavaljer alt bli förlofvad som man allmänhet tror, ty