Dagens Nyheter – 15 mars 1871, sida 2

Knappt hade öfversten uttalat dessa bittra ord, förrän han ångrade det, ty ehuru han var fullkomligt öfvertygad om deras sanning, så hade han dock här gjort sig skyldig till en kränkning af gästfriheten. Men — när ett obetänksamt yttrande är fäldt, hjelper det icke att ångern åker bakefter med fyra hästar; den kan i alla fall icke hemta det tillbaka. Nu uppstod en pinsam tystnad, hvarpå grosshandlaren Löve visserligen gjorde ett slut genom att låta ånyo fylla champagno-glasen och hälla ett grannt tal om Carl den tolfte (han: kundo lika gerna ha talat om Carl den store; ty det var just iogen mening i hvad han sade); den angenäma stämningen var förbi och kom icke mera igen. Olyekligtvis hade herr Klemmesen, redaktör af CSkundinaviens Morgenröde varit närvarande på kalaset. Herr Klemmesen var under dessa dagar riktigt vild i sin skandinavism; naturligtvis fick öfverste Hjelm uppbära hela hans skandinaviska vrede, och det ville icke säga så litet. Ett par dagar sednare läste man i Skandinaviens Morgenröde en förkrostande artikel med öfverskrift: SÖfverste Iljelm, ett stycke biografi. Artikeln hade en humoristisk början: öfverste Hjelm kallades för preses i sqvallorkollegium, hvilken framstående plats -han förvärfvat genom cen långvarig utöfning af det hederliga pratmakareyrket — men under: forteättningen förlorade sig den friska humorn, tonen blef mera bitter, det