Dagens Nyheter – 15 mars 1871, sida 2

sterligt grupperade och högst karaktoristiskt individualiserade. En moder räcker med tårfyllda ögon upp sitt späda barn, som mistat sin försörjare. Vid sidan deraf knäböjer en liten flicka, med de långa, för Elsass egendomliga nackflätorna, under det en gosse klagande lutar sig ned öfver sin mor, som förtviflad, med upplöst hår, neddignat på sin dödade makes lif. Fäder, som mistat sina söner, bruden, som förlorat sin älskare, sträcka med förbannelser och verop sina händer mot himmelen. Tyska och franska sårade af allu vapenslag, med stympade lemmar och förbundna armar och hufvuden ila förbi. Det vackraste och bist tecknade är dock en sårad fransk sergeant, som med en blick full af det djupaste medlidande räcker brodershanden åt en döende preussisk musketör. Huru man än vill bedöma konstnärens åsigt om orsakerna till kriget, skrifver Augsburger Allgemeine Zeiluny, kan man dock icke annat än beundra dessa teekningar. Det ligger ett äkta Dantes allvar i hela kompositionen, och idån, fri från hvarje frivolitet, framträder med en upphöjd enkelhet, en så att säga fruktansvärd naivitet.