OA a a partementet Seine, hvarest 1:sta armån qvarstannar, sluta de öfriga armåerna sig i en oafbruten följd till hvarandra intill Dijon, hvarest linien ändas af sydarmån. Den härtill hörande 14:de armkåren blifver med det första upplöst och i dess ställe skall 5:te armåkåren förenas med sydarm6n. Centrum i uppställningen bildas af Maasarmån och 3:dje armån, till hvilka 2:dra armån slutar sig på det ställe, hvarest Aube utfaller i Seine, Befallning har redan gifvits, att landtvärnet, såväl det som står i de särskilda kårerna som det, hvilket ligger i garnisonerna, oförtöfvadt skall hemförlofvas. De krigstångar, som höra hemnia i de landsdelar, hvilka äro afträdda till Tyskland, och som önska förblifva på det ställe hvarest de äro internerade, ekola straxt sättas i frihet; de af dem, som önska begifva sig hem, skola behandlas liksom officerare, som äro frigifna mot borgen; de af dem, som önska förblifva i fransk krigstjenst, behandlas som andra krigsfångar i öfverensstämmelse med fredstraktaten. x Få Militärskolan i Strasbourg flyttas till Lyon. Franska sjömakten i Atlantiska oceanen och Kanalen ställes under amiral Quendons öfverbefäl ech består af nordeskadern (6 fregatter, 3 pansarkorvetter, 2 viädurskepp och 9 korvetter) samt af en reserveskader (5 pansarfregatter och 4 avisoångare) under amiral Dicudonnes befil. Hufvudsamlingsplatsen för nordeskadern blir Cherbourg; den skall bevaka Nordsjön, Kanalen och kusten intill Brest. Reserveskadern skall bevaka vestkusten från Brest till Vigo. 2. or Från Berlin telegraferas till Reuters byrå att krigsstyrelsen anbefallt att-garnisonsbataljonerna skola försättas på frodsfot och likaså besättningstrupperna, äfvensom fiästningarne och kustbetästningarne desarmeras. Sedan såJunda hela hären i Nordtyska förbundet blifvit försatt från krigstill fredsfot, skola de äldsta klasserna af landtvärnet förflyttas till landtstormen. Tillståndet i Paris. Från Paris skrifver en korrespondent till tTimes den 6 dennes: . Man kan ej hysa något tvifvel om, att största delen af befolkningen allvarligt önskar fred och ro, och en revolution har aldrig varit verkligt hotande i Paris, då den stora massan af folket med sin sympati icke understödt den. Nationalgardets uppträdande har ej annan effekt än att göra det löjligt. Med undantag af de röda tidningarne söker den öfriga delen af pressen att afkyla nationalgardisterna med löjets vapen, under förhoppning att de nog skola tröttna vid att leka soldater, när de finna att ingen fäster någon uppmiärksamhet dervid. Trots det lugnande i ett sådant åskådningssitt, väcker det dock oro att de upproriska äro i besittning af betydlig krigsmateriel, och ganska möjligt kan det ju också vara, att de nya valen, som snart ega rum i Paris, skola ge anledning till oroligheternas förnyande, isynnerhet när sådana personer som Rochefort, Pyat, Malon och Rance återkomma till Paris och sannolikt icke skola underlåta att efter bästa förmåga blåsa nytt lif i den revolutionära rörelsen. Nationalgardisterna hafva redan hållit flera talrikt besökta sammankomster, deribland en med ändamål att definitivt konstituera nationalgardets republikanska förbunds centralkomit. Väl underrättade personer vilja veta, att omkring 15,000 nationalgardister af det stora antal, som anslutit sig till den revolutionära rörelsen, ämna gå emot linietrupperna ifall en sammanstötning skulle ega rum, Härmed vare huru som helst, ett faktum är att de till den 3 dennes satt sig i besittning af 700.000 patroner. Regeringen uppsamlar pu emellertid qvarletvorna i alla vapendepo