för Tyskland och tyskarne; han betraktade dem som verldens förnämsta kulturfolk. Hvarifrån öfversten egentligen hemtat denna öfvertygelse, är svårt att säga, ty han Håde aldrig varit i Tyskland; men det var nu en gång hans öfvertygelse. Emellertid må man icke tro att öfversten sökte göra dessa sina åsigter gällande inom en större krets genom tidningsartiklar eller politiska tal; ty dels hade man i allmänhet på den tiden icke hunnit så långt i politisk utveckling som nu, dels fanns det intet som öfversten betraktade med ett så bittert förakt som tidningar och politiska fester; af allt onyttigt ansåg han slikt för det mest onyttiga. Härutinnan gåsom i allt annat befann sig öfversten i afgjord Opposition mot sin tid;-ty just under dessa år började ett friare politiskt lif utveckla sig i Danmark, pressen uppträdde med större dristighet än förr, de skandinaviska idkerna begynte röra sig. Öfversten betraktade allt detta såsom farliga illusioner; ju mera folket läte dåra sig af dem, desto grymmare skullo det finna sig bedraget, när det en gång blefvo taget ur sin villa. Men öfversten kände icke den ringaste lust att blanda sig i striden; allt uppträdande af detta slag var honom en styggelse, han tyckte till och med att hans ställning såsom militär förbjöd honom det, ty huru skulle väl en militär bira sig åt, om han blefve angripen i en allmän tidning, kaneko till på köpet af en underordnad. UPPE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. — e