EE EE re ter, som icke blifvit plundrade; det är icke omöjligt att denna åtgärd skall gifra anledning till en sammanstötning, då plundrandet af ammunitionsdepoterna ännu dagligen fortsättes, under det samtidigt agenter för orostiftarno söka besticka linietrupperna. Nationalgardisterna förskaffade sig sitt största ammunitionsförråd i gobelinsfabriken, der ma hopsamlat en betydlig mängd artilleri, gevi och patroner. Fabriken hade endast en besättning af 86 sergeants de ville och en officer. Den 4 dennes tågade omkring 40 officerare af nationalgardet, åtföljda af omkring 1,000 man, till fabriken och förklarade att de skulle taga materielen med våld, om den ej lemnades godvilligt. Officeren för vakt nekade att göra detta; den olycklige direj ren vid fabriken, som hyste en förklarlig fruktan för sina konstskatter, uppträdde som fredsmäklare mellan de båda parterna, men det hjelpte ej, och slutet blef, att vakten måste nedlägga sina vapen, hvarefter nationalgardisterna bemäktigade sig hela förrådet af krigsmateriel. Ett angrepp den följande natten på fängelset St Pelagie misslyckades deremot fallständigt. Linietrupperna uppträdde 1 med en så bestämd hållning, att de tvungo de tappra nationalgardisterna, som: räknade 800 man, att fly, utan att någon sammanstötning egde rum. De upproriska hafva hittillg bemäktigat sig 200 kanoner; de ega icke färre än 12 hemliga artilleriparker på de mest atsides liggande platserna i åtskilliga af förstäderna; det finnes tältläger i närheten af dessa parker, och det hålles sträng vakt icke blott öfver kanonerna, utan äfven i alla de tr smågator, som leda till samlingsplatserna, oc dit regeringens polispersonal icke vågar frar tränga. Tiden skall visa huruvida den af regeringen utnämnde nya chefen för nationulgardet, general Aurelles de Paladine, som i dag har tillträdt sitt nya embete, förmår kuf. va den i alla afseenden sjelfrådiga arm som utställer sina skildtvakter rundt om! i hela staden, hvarhelst den lyster, och hu han skall behandla sin rival, ötverbefälh.fvaren, general Darras, hvilken har befälet öfver de oroliga. Om man får döma efter de under senaste dagarne anlända telegrammen, synes det revolutionära ovädret vilja draga öfver Paris ut a att förorsaka några större olyckor: nationalgardet i Montmartre har nemligen redan utlemnat Psina tagna kanoner. Bataljonerna i Belleville, Vilette och andra arbetareqvaster ha blifvit uppmanade att äfven aflemna sina vapen med hotelso att i motsatt fall skall deras aflöning bli indragen. Napoleons afsättning. Jules Claretie har i tidningen Siccle tecknat en åskådlig bild af nationalförsamlingen i Bordeauxi utseende under det intermezzo, som framkallades af f. d. kejsarens privatsekreterare Contis försvar för Napoleon. Ian skrifver: Aldrig har någon målare eller nå gon aldrig så skicklig teaterinstruktör drömt om en liknande tablå, Hela församlingen hade rest sig; 700 folkrepresentanter ropade och svingade med hattarne, förargade, upprörda, men fast beslutna att genomdrifva sin v ja och från allas mun hördes ropet: Afsättning, dynastiens afsiättning! På talarestolen stod en mager figur med biuocle på näsan, till hälften hemsk, till hälften komisk att sla. da. Det var Conti, som trotsade hela för. samlingens förbittring och midt tnder det passionerade tumultet bibehöll den mest isan. de köld. Ropen tilltogo, man skrek i munnen på hvarandra, och från alla håll utslungades oqvädinsord, hvilka voro ämnade att öfver privatsekreterarens hufvud träffa hans herre: : Inga pultroner! Inga förrädare !t ljöd det. Allt eftersom den uppretade sinnesstämningen växte, antogo äfven ropen cn vildare karakter, De deputerade knöto slutAA a a me ra rr