Dagens Nyheter – 14 mars 1871, sida 2

En man som det gått på tok för. Man kunde icke med skäl beskylla öfverste Hjelms hus för att vara något trefligt hus, men det var också svårt att säga hvarifrån trefligheten skulle komma. Öfverste Hjelm var en mycket tyst och sluten man; iblar.d gingo hela dagar om utan att han sade ett ord,och när öfversten var vid detta humör, vågade fru Hjelm aldrig öppna munnen. Deras son Uffe var en hygglig pojke, men treflig — nej, det var Uffe visst icke. Främmande kunde icke heller: muntra upp stämningen i huset, ty inga främmande kommo dit. Den enda, som. infann sig med en förunderlig almanakregelmässighet (hon kom nemligen hvar onsdags afton klockan 7 och stannade till klockan 10 och hvar söndags middag kl. 4 och stannade till kl. half 11) var faster Malena, öfverstens sygter, en rask, något manhaftig dam om 50 är. Ehuru hon var gerna sedd af familjen, ty hennes besök åstadkommo ändå alltid en liten omvexling i den dagliga enformigheten, förde hon likväl ingen egentlig trefnad med sig. Faster Malena förebrådde jemnt och ständigt fru Hjelm, att hon lät sig alltför mycket underkufvas af sin man: man skall bara ieke gifva efter för männen, så komma de nog till reson. Och faster Malena urderlät icke att tillämpa