maste sammanvaro icke åtskildes förrän långt efter midnatt, bärande med sig minnet af en fest, som, i första rummet hedrande för den ende gästen, i andra rummet är det för de många värdarne, hvilka, då de veta att erkänna och uppskatta konstnären, derigenom också framhålla konstens vigt och värde vid samhällets stora kulturarbete. Hör, hvilket sorl och stimm! Hvad fröjd och gamman! Hvar finns ett anlete, som här ej ler? Hvem är det väl, som så har ringt oss samman, Och hvem är solen, hvars reflex jag ser I alla dessa sommarglada blickar? Carl Johan Uddman, står du der och nickar Ditt svar på frågan? — Jag har dig förstått: Du, digra medelpunkt uti vårt gille, Des tyngdpunkt, attraktion på nma gång, r dig om jag bara hade snille — dag skulle vilja sjunga qvillon längs Än teckna menniskan och än konstnären, I båda fallen hjerteproprictiären. Om hvilken hela verlden hviskar blott godt. Publikens och kritikens mammas g ! — Stark amma höfves sådant skötebarn — Hur än vi andra pokulere, fros: Får tjoget rum hos Uddman i talarn. För femti år sen, ack, på denna dagen För första gången kullrade sig magen Kyrkengelstrodigt; — nu han målet nått godt, Hvem gaf dig kraft — Carl Johan! — trots den tunga Syrtut, som ödet åt din ande gaf. Att gladt som barnet. ja, som I Och hälla opp och t Då vaLODPe glider fram i sl sjorde först till dina språk, kändt, i koja s Godt? Jo, han. din lille pilt i hjerteburen, oda genius, född som du i dag, ind på den himmelska naturen, några engla-anletsdrag; i dina löj Tingbrodren öfverallt man spårar; re vid vaggan ren han godt. an sjunga Hans röst vibrerade uti din stämma, Då hon oss tjusade en gång som Max; Hans röst skull du förgatves söka hämma Som scenisk bof, ty. ack, den röjer strax uld på hjertats botten; skänkt åt andra lotten . t, blott du sjunga fått Ditt underlag at Och derför glad Att sjunga bofgodt, Vi ha ej tid att nu i qvällen rulla På minnets förlåt, och att vid hvar scen Begynna supa v rtan fulla tanken på — Cornelii ben, a ffs mage, på Sulpiz i vånda; r äro ett Golkonda, ha vi öfverskott ; Hur än vi Godt! stån fram på tiljan då, I underbara alter från C Johans sångarlif: Drick sjelf din kärleksdryck, du, Dulcamara! Och flaskan sedan åt oss andra gif! Du Le porello. räkna Uddmans vänner! Långt fler än stre och tu sst du känner. Aulan vänd ryggen hit helt smått! Godt So Doktor Bartholo: — en roll För den. som aldrig skapats till fi Cerberin. så genompiskadt heDon Belflor, Baptist g Till allt man kannat Uddman i Blott Jabal?) skulle bonvin grymt genora, Ty For hans mage vore det ett brott. od avistig Dock fällom nu ridån för seenens bilder! Vi ha ju verkligheten i vår. midt. Der s så genomsniäll, så milder id minnet af all fröjd han spridt. om Linnean i en barrskog ofta, ks hans rika hjerta mot oss dofta Sitt tack uti ett godtl, ett rågadt mått godt! En skäl: En välgån 1 för dagens hjelte! Stå stark, Carl Johan, in i femti Och då med döden d helsa liomannen. först: gu en domna, likt en ton, som Hult förklingar: Din bundna genius vid ljud får Och till all gudhets källa fly: så br till himlaporten han s Petrus Ja. på din grafhäll vännerna du. tvivsar Att mejsia uti guld ditt valspråk: Goprrz 2) Jabal, den magre och uthungrade i komedien Juden, MOE UR RO OO TREK XXX EKO EK S-Ö XXX UTI