Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 3

Den trettonde mars 1809. (Ur J. G. Carlens samlade dikter.) Från tronen — hvad ej sällan en svag despot sitt varde! ndor — bjöv och åsåg fånigt hur hans länder förblödde under nöd och död. Men öfver krigets skilda hvimmel och fattigdomens gungna ben framglänste dock en högre himmel än tronens med dess falska sken. Inför mensklighetens skara sig reste främst den vapenmakt, som eljest sniket pligar vara förtryckets undergifna vakt. Och innan dagen vardt förliden (fast hoppets stråle syntes svag) stod folket segrande — i friden — med rätt att stifta sjelft sin lag... O, Sveriges folk. i segerstunden du glömde att ta steget uts! Visst tronen skakades i grunden, men stöden — qvarstå som förut. Hur Jemnlikhet bereds åt alla med lika kraft för allmänt väl, den frågan dock kan icke fallas, den lifvet är i statens själ Dess anda skall all kraft förena, hn anda. stark och evigt ung... Nog hjelpor folket sig allena, men c) allena någon kung