Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 2

KE nn lord Cornwallis och be honom å dina vägnar afsända de sexton tigrarne till herr de Lacpåde ... För tusan, denna skatt böra vi åtminstone taga vara på; det är en tillräcklig förlust att alla våra kläder och öfriga saker blifvit uppbrända, tack vare den skurken Goulab!... Jag skall emellertid anskaffa allt hvad vi oundgängligen behöfva för resan... Du kan lugnt lägga dig och sofva; jag går ut i staden, för att sköta våra gemensamma affärer ; och när jag kommer igen, väcker jag dig. Farväl så länge! Vännens uppmuntrande ord utöfvade på Gabriel ett helsosamt inflytande. Han kände att, så länge man har en vän, dukar man icke under för olyckan. Då Klerbbs återkom, fann han honom lugn och resignerad. De gingo ombord på briggen; och efter en angenäm sjöresa anlände de :till Pondichery. Redan låg en hel verld mellan Gabriel och Eva. Sir Edvard begaf sig, åtföljd af sin vän, till engelske konsuln i Pondichery, hos hvilken han ansåg för sin skyldighet att aflägga ett besök. Man svarade honom emellertid på kontoret att konsuln rest till Trankebar på inbjudning af sin dervarande embetsbroder, som firade sin dotters bröllop. — Vi ha ingen tid att förlora, sade Klerbbg till Gabriel. Gästerna komma före brudgummen. Lyckligtvis kan icke vigseln ega rum, innan jag infunnit mig. Och vändande gig till kontoristen, frågade han: