Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 2

kunna blifva billigare än det, i hvilket de nu stå, då de måste till väsentligaste delen hemtas från utländska fabriker. Bolaget, hvars kapitalsumma tills vidare begränsats till 200,000 rdr, men hvilken kan utsträckas till 500,000, har redan erhållit teckningar af aktier till så stort belopp, att detsamma genast kan träda i verksamhet, så fort bolagsreglorna blifvit af k. m:t fastställda. Alla nödiga anordningar äro ock vidtagna att sätta fabriken i verksamhet instundande vår i Göteborg. (D. A.) Prof. Nybloms föreläsning i Vetenskapsakademiens hörsal i lördags afhandlade först de båda engelska i medlet af 1500-talet lefvande skalderna Surrey och Wyat, hvaraf valda stycken, i öfversättning, upplästes. Föreläsaren öfvergick derefter till den engelska litteraturens guldålder, hvilken med drottning Elisabeths uppstigande på tronen uppkom. Detta gällde egentligen epoget, hvilket under Chaucers tid satt rot, utvecklade sig till knopp genom Spencer och till sist slog ut i glänsande blom med Shakespeare och Milton. Under denna Englands litteraturepok fanns öfverallt originalitet och snillrikhet; lagen för diktningen låg i snillet sjelft, och denna diktning bröt fram oberoende af alla akademiska reglor. Språket höjdes ofantligt; men härvidlag fanns dock äfven en skuggsida: det alstrades, bredvid det sköna, ädla och upphöjda, råa uttryck, bombasterier, calembourger 0. d., hvilket allt ingick, i synnerhet vid hofvet, i allmänna samtalsspråket; men äfven häri låg ej sällan bevis på det lif, den brusande kraft, som då fanns hos engelska folket. Tiden var ock särdeles förberedd för denna litteraturens uppblomstring. Frid herrskade; de religiösa striderna, hvilka tystnat, hade hos folket, derigenom att det ifrigt studerat Bibeln, födt en kritik, som ej tålde hvad underligt som helst ; feodalväldets upphörande och klostergodsens indragning hade i hög grad höjt välståndet; och den lefnadsglada drottningens hof var hemvist för snillet, behagen och det förfinade umgänget; men jemte detta framstodo bjert hemska tidslyten: vildhet i lynnet och omåttliga utsväfningar — tiden var laglös, den var Englands slyngelålder. I detta London, brännpunkten i detta ömsom lysande, ömsom mörka lif, spelande samma verldsroll som sedermera Paris, i detta London rörde sig nu en mängd litterära boh6miener4, lefvande som parasiter bland den adliga ungdomen, på hvars utsväfningar, i hvilka de, dubbelt varmblodiga, deltogo, i visst fall satte snillets prägel. Motstycken till både Othello och Falstaff funnos säkerligen på Shakespeares tid till stort antal bland de tongifvande i London. Dessa författare, stormande fram med snillets eld, men på samma gång med de sinliga begärens glöd, öfver lifvets böljor, ledo vanligen skeppsbrott och förgingos midt i bruset. Ben Jonson, Shakespeares bekanta motståndare, t. ex. dog i det djupaste armod, Marlowe föll i en duell, Green drack ihjäl sig af rhenskt vin — men i Englands litteraturhistoria stå deras namn outplånligt ristade. Herr Gustaf Satters andra piano-soare törliden lördag i musikaliska akademiens sal var besökt af så många åhörare som lokalen beqvämligen rymmer, hvilka med oförminskadt nöje och lifligaste bifall åhörde hans prestationer. Den mest framstående nummern var otvifvelaxztigt Schuberts stora sonat i B-dur, visserligen något lång, men i så många afseenden innehållsrik, att den väl förtjenar benämningen GeisterSonat. Två särdeles lyckade kompositioner: Allegro appassionata, op. 57, och 8econde Sctne ItalienneX, op. 51, båda af vår utmärkte musiker, professor H. Berens, utförde hr 8. på ett så lysande sätt, att han blef inropad och måste på begäran spela sista pjesen ännu en gång. Slutligen spelade soarbgifvaren en af honom, som vi tro, nykomponerad pjes Le Röveil de la Franco, Fantaisie symphonique. En sann tonmålning öfver de olyckliga fransmännens nuvarande ställning. Hr 8. hade valt till sina biträden