Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 1

2 TRO OT VR TRE pä ev AN FART När man på öfverraskningens och de konstlade opinionernas väg vill genomföra ett förslag som icke tål någon närmare pröfning, så är det klart att man ej får låta draga ut på tiden med afgörandet, utan måste (smida medan jernet är varmt, som det heter. Liksom jernet då det ej längre är varmt omöjligen låter tumma och behandla sig så som när det är glödhett, så låter ej heller opinionen handtera sig när reflexionens kyla efterträdt entusiasmens glöd. Ej under derför om krigspartiet här i landet med stor ifver yrkar på att krigsministerns förslag, sådant det befinnes, bör antagas utan afseende på om i detsamma möjligen finnas så stora brister att vi snart måste göra nya ändringar, eller ej. Med sällspord enighet hafva också samtliga krigspartiets organer uppstämt detta rop nu eller aldrig, som plägar vara ett säkert tecken att man vill göra alla möjliga ansträngningar för att vid en bestämd tidpunkt genomdrifva något hvars framgång vore tvifvelaktig, ifall det dröjde så länge med afgörandet att de, i hvilkas händer den slutliga utgången ligger, hinna komma till lugnare besinning. Men å andra sidan märkes ock tydligt att inom representationen den opinion börjar mer och mer göra sig gällande att det ej skulle vara någon så stor olycka om man funderade något mera på saken innan man fattar bestämda beslut angående detaljerna af försvarsorganisationen. Lika så vigtigt vi anse det vara att man förenar sig om vissa bestämda och bestämmande grunder för ordnandet af vårt försvar, så att regeringen derefter måtte kunna framlägga detaljerna till en kommande riksdags pröfning, lika angeläget anse vi det vara att vi nu ej rusa åstad och bestämma en organisation som genast åter måste ändras. Om man t. ex. kommer öfverens om grunderna för indelningsverkets aflösning, värnepligtens utsträckning, summan som man vill anslå m. m., så vore det ganska lätt för regeringen att under mellantiden till nästa riksdag utarbeta ett förslag, hvilket då hade all sannolikhet att gå igenom, om det verkligen vore utarbetadt i enlighet med af denna riksdag angifna principer och dessa icke förbisåges, såsom i grunden var fallet med både 1869 och 1871 års förslager, der man bibehållit indelningsverket, oaktadt riksdagens vigtigaste beståndsdelar tydligt gifvit tillkänna sin önskan om nämnde verks upphäfvande. Man finge då äfven tid på sig att grundligt rensa bort all den ruttenbet som måste vidlåda vårt krigsväsende, emedan det i motsatt fall ej kunde befinna sig i så uselt skick som det gör, enligt sjelfva gengralernas medgifvande. Likaledes äro vi förvissade om att i fall frågan på detta sätt behandlades, skulle äfven den animositet, som i närvarande stund existerar inom de olika fraktionerna af riksdagen, blifva betydligt minskad. Blir deremot frågan nu forcerad, så är fara värdt att, äfven om detta lyckades, det sedermera skulle uppstå ett så stort missnöje i landet att det kunde medföra de mest betänkliga vådor för vårt samhällsskick. Vi tro visserligen icke att missnöjet hos jordbrukarne skulle yttra sig i form af Cbonduppror såsom i Skåne af likartad anledning, ej heller så, att kommittenterna slå ihjäl sina ombud, såsom vestgötarne år 1812 gjorde med riksdagsmannen Carl Svensson, derför