Dagens Nyheter – 11 mars 1871, sida 2

— 187 — — I trehundra nätter har jag sökt dig, usling! Eva tycktes inlägga hela sin själ i ett glädjerop; och den segrande hinduen bar henne bort, under det hon lyftade sina armar mot himmelen och hennes sköna ögon antogo ett uttryck, sådant som ännu ingen mensklig kris kunnat gifva en qvinnas blick. Allt detta försiggick inom loppet af en minut. Denne hindu, som tycktes ha kommit direkte från jordens innandöme, var ingen annan än Evas man, naboben Mounoussamy. Ord fattas för att skildra den häpnad, den fasa, den förtviflan, som afmålade sig i Gabriels ansigte, då han igenkände den återuppståndne indianen. — . Klerbbs glömde sig sjelf för att endast tänka på sin vän; han släpade honom döende med sig långt bort från det ställe der det förfärliga uppträdet nyss försiggått. Eva och hennes man hade försvunnit. Lågorna närmade sig alltmera boningshuset; det kunde icke dröja någon lång stund förrän taket skulle antändas. Arbetarebostäderna voro belägna på en öppen slätt och kunde alltså svårligen nås af elden, Dit förde Klerbbs den stapplande Gabriel, likasom en soldat förer sin sårade kamrat till ambulansen, Gabriel gick, snart sagdt, med sin väns fötter; hans stirrande och utspärrade ögon tycktes gifva tillkänna att hans förnuft