Dagens Nyheter – 10 mars 1871, sida 2

mig ett årligt belopp af femhundra pund ster: ling. Jag ger mina barn en god uppfostran; någon vidare förmögenhet behöfva de ej. Och vi skola lefva tillsammans alla fyra, ni och jag, Eva och Herminia, gifvande Coromandelkustens inbyggare ett vackert föredöme i afseende på äktenskapliga dygder. — Ni är charmant, Edvard... Ja, tala med mig om Eva! tala med mig om Eva!.,. En qvinnas namn, tre bokstäfver, är nog till att förtrolla denna ödemark, så att det blir ljuft att färdas genom densamma. Edvard, upprepa för mig hennes sista ord; öppna för mig himmelens portar genom att låta mig hör? det sista ekot af hennes röst!... O, om jag hade bevittnat hennes ångest, skulle jag ha fallit till hennes fötter, och knäböjande skulle jag kanske ha dött af glädje! — Ja, Gabriel, denna qvinna älskar er; hon har älskat er alltifrån den dag då hon gick in på att spela schack med er omsin papegoja. Jag känner qvinnorna, och i synnerhet de unga enkorna, som i högre grad än andra af sitt kön äro qvinnor. Eva skall bevara minnet af sin man, så länge en enda svart prick förekommer på hennes klädning. Samma dag då hon första gången uppträder i helhvit drägt blir hon er maka. — Den fördömda kärran, som aldrig kommer ur fläcken! Och natten sedan! Om en liten stund är det mörkt. — Vi ha intet att frukta, Gabriel, Vi äro