timmar som följa omedelbart efter daggryningen, timmar af svalka, vällukt och ljus. De båda vännerna märkte vissa åtbörder af förvåning och oro bland betjemterna. Flera af dessa pekade på .den del af: horisonten, der det trädbevuxna berg reste sig, vid hvars fot Evas boning var belägen. Hittills hade horisonten på denna sida varit insvept i djupt mörker, alltsedan skymningen utbredde sig öfver nejden. Plötsligen blef den mörka skuggan, bildad af berget och ekogen, förvandlad i ljus; det var som hade stjernornas alla strålar fallit på detta enda parti af den dystra taflan. — BSe! Der måste någonting förskräckligt försiggå, sade Gabriel med rörd stämma. — Åhnej; förmodligen ha några herdar uppgjort en eld... Se der hela saken. Engelsmannens röst var osäker, då han yttrade detta till sin vän. — Men elden tilltager ju oupphörligen, sade Gabriel, sem blef allt oroligare. — Kanske Eva velat visa oss en artighet, återtog Klerbbs... Hon har låtit tända något slags fyr, för att lysa oss i natten. — En fyr!... Åh, det är ju en hel skog som. brinner. — Oroa er icke så, Gabriel!... Eva talade en dag med oss om den ofantliga lusteld som upplyste hennes bröllopsnatt. Hon tänker sannolikt att ni icke har glömt hennes berättelse; det är en anspelning på ert snart