-— JOU — slog ihop sina händer... Se der hvad en qvinna kostar! När domestikerna anlände, befallde Klerbbs dem att lägga det vidunderliga jagtbytet på samma stora kärra, som begagnats för burens forslande från Madras, och spänna alla hästar som kunde undvaras för denna kärra. Det var hardt nära att betjenterna anställt myteri; så missbelåtna vors de öfver det uppdrag som lemnats dem. De vågade knappast nalkas de döda djuren, af hvilka några tycktes ännu betrakta dem med stora blodsprängda ögon, dem döden icke tillslutit. Klerbbs och Gabriel nödgades hjelpa betjeningen vid det obehagliga arbetet, som upptog hela två timmar af den dyrbara tiden. Hästarne visade också mycken motvilja för att draga detta lass; men söm de voro bland dem hvilka sett lefvande tigrar, skingrades snart deras fruktan för de döda. Karavanen satte sig i gång; men lassets tyngd var så stor att hästarne endast med den största ansträngning förmådde fullgöra sitt åliggande. Man avancerade med en längsamhet som gjorde Gabriel förtviflad. De båda vännerna redo på hvar gin sida om det dyrbara lasset. — Vi komma mycket sent fram, sade Gabriel med en betydelsefull suck. — Jag är på sätt och vis glad deröfver, svarade Edvard, för allmänna åklagarens skuld. Jag skulle till och med önska att han vid vår