Dagens Nyheter – 9 mars 1871, sida 2

— Obestridligt. — Men vi behöfva ännu ingenting frukta af Goulab. Han ligger till sängs hos brahmanen. Jag är icke alls rädd för att inatt få se honom ströfva omkring villan; för öfrigt skall jag vara på min post. I morgon skrifva vi till lord Cornwallis, och före solnedgången skall Goulab vara arresterad. — Jag gillar allt hvad ni yttrat; deremot är ingenting att invända. — Farväl då, min käre Gabriel; må vi draga oss tillbaka, hvar och en till sin bur, ni för att jaga tigrar, jag för att hindra Goulab att göra något ondt. Jag h-r, som ni hör, åtagit mig sjelf det farligaste värfvet. — Adjö, Edvard... Vi råkas i morgon; jag väntar er här. Kom och befria mig tre timmar efter soluppgången. — Lycklig jagt och godt courage! Adjö, Gabriel! Klerbbs red bort i galopp. Då ljudet af hofslagen icke längre kunde förnimmas, blef ödsligheten kring Gabriel tyst och hotande. Den unge mannen betraktade golen, som nalkades horisonten och tycktes röra sig med den största möjliga långsamhet för att ej så hastigt nedsjunka i den bädd af purpurfärgade moln, hvari hon skulle begrafvas. Men äfven den mest efterlängtade natt infinner sig alltid till sist. Så skedde också nu. Skymningen inträdde; och Gabriel erfor