Dagens Nyheter – 9 mars 1871, sida 1

så snart stilleståndet inträdt; han fruktade att han före solens uppgång skulle få se en ny och förstärkt armå af tigrar komma från bergen i afsigt att hämnas det lidma nederlaget. Lyckligtvis var allt slut. Jägaren skulle ha dukat under för de sinnesrörelser ett förnyadt anfall skulle ha framkallat. Så snart dagens första stråle visade sig, erfor Gabriel en obeskriflig känsla af glädje och stolthet. Han räknade nemligen då sina offer: sexton tigrar lågo döda på gräsmattan, ännu hotande med ramar och nos vända mot buren, såsom tappra soldater de der stupat under anfall på fienden. Talrika blodpölar buro vittne om de djupa sär, som de flyende tigrarne fört med sig till sina hålor. Oxarne bade försvunnit. På gallerstängerna i buren märktes här och der röda fläckar och de ursinniga vilddjuren hade med sina tänder böjt flera af jerntaggarne. Tack vare de aptitliga matförråd, hvarmed Klerbbs, dertill föranledd af sin välvilliga omftänksamhet, ffvenledes försett Gabriel, kunde nu denne äta sig mätt, hvilket han väl behöfde, ty hans krafter voro särdeles medtagna. Han åt under triumf midt på slagfältet; och det första vittnet till hans seger var solen, som förgyllde spetsen på hans bur. Emellertid förgingo timmarne, middagen nalkades, och Edvard Klerbbs, annars så punktlig, syntes icke till. Gubriel fattades af en oro som oupphörligen tillväxte. Afständet