Dagens Nyheter – 9 mars 1871, sida 1

-— I fO0O -— sin avpart i detta saftiga kött som de kände dö mellan sina tänder. : Gabriel hade misstagit sig om beskaffenheten af sitt mod. Den tappraste man ansättes ibland af en nervös fruktan, som han icke kan öfvervinna och hvilken kommer honom att darra såsom en pultron. Natten förer med sig många fasor, hvilkas inflytelse erfares af personer med liflig fantasi, äfven om ingen verklig fara förefinnes. Dessa vidunders fruktansvärda röster söndersleto Gabriols bröst och vibrerade i hans inelfvor; huften tycktes kasta tigrarnes tänder och ramar öfver jägaren, hvilken i förskräckelsens yrsel med händer och fötter sökte värja sig emot de osynliga eldtungor som inträngde mellan burens gallerstänger. I dylika ögonblick kan endast en häftig vrede öfver den egna svagheten med deraf framkallad ytterlig kraftansträngning återgifva menniskan hennes mod och förnuft. Gabriel uppgaf ett förtvifiadt rop, såsom man gör uti en elak dröm för att vakna; och han afsköt två skott. In högtidlig tystnad följde härpå. Djuren, son samlats i en krets, förblefvo stående orörliga som sfinxerna framför ingången till Karnaks tempel, och man hörde numera intet annat ljud än den entoniga sång hvarmed insekten, gömd i en närbelägen buske, prisåde nattens skönhet i sitt sublima förakt för tigern och för menniskan. Skotten förorsakade en stunds afbrott i