Dagens Nyheter – 8 mars 1871, sida 3

SIESTA Till upplifvande af minnet från 1859 års ståndsriksdag, publicera vi följande hittills otryckta stycke på versX, oss benäget meddeladt af vår republikanske Carlen: Till Stockholms stads tio representanter för borgarståndet kort efter valet till 1859 års riksdag.) (Vid en festlig tillställning på Eriksberg.) Så tog då tiden dock ut sin rätt — och gamle Birger, vår reformator, på magistraten till fullo mätt, ur bronsen småler som triumfator åt skrån och klasser i snabb reträtt. Man alltför ifrigt mot strömmen stretat, sin sedel tappat, förgäfves letat, på fyra krupit, sen gått på tå — och nu man står der ... Och det är då som man mot eder, vårt hopps kurirer, vårt nya Agnefits decemvirer, far ut i olåt. Den låter så: Jo, Aftonbladets herr förste pappa, den gamle fisken, som ej vill nappa på våra krokar — hvart bär det hän... men kanske taikar han på ett län! Nå, Bobert Ditzinger, skild från disken, vi fånga gönagt, ty unge fisken, trots goda hufvet, i nätet går ...Dock, se — en klippa der för oss står: den skymtar grå som bohuslänsbergen, mel har en fällning af röda färgen, och säkert robeitet tappa Yi För denna kretsen kavall förbi, såvida Hagdahl, som odlar landet, ej bar för ögat det gröna bandet. Sr... fin man med sänk-lod — gement, Lovån: du spått att pressen på säkra ben g står fast som sten! Wer da... Bror Schartau? ... Nej, vid Leda, att ingen kan oss från svanen freda! Vårt fiske stör han: det fria haf, hvars alla skatter han vet bereda, blir vår och Iesselgrens våta graf — tänk, om öck hvalfisken går i qvaf! Fiek Blancken röster? Ja, inest af alla! Farväl, heimskrivgla, du höga nord, för republiken till fots vi falla och få per capita stora ord — nog illustrerar han doek kong Calle, och frid i himinel och frid på jord! Visst hör väl Cedergren till de tama och far i otid ej ut i gnäll, men säkrast är dock att vi berama Samå tete-a-teter hvarenda qväll, då bror Wilander med losenad tunga må ut sin mening om staten sjunga med råd at Brincken och bror Ahlsell för både mästare och gesäll. SOch om herr Lindeström då i natten mod fosforstickan vill tända ljus och visabröderna visdomeskatten, mot Rosenqvister vi vinde tratten Soch förespegle i aus och dus för hela riksdan ett bäjerskt rus... Dock vete fanken om ej på söder Sman ock förgäfves sin kraft föröder — 49, käre Rydqvist, hvart bär det hän? ——