Dagens Nyheter – 8 mars 1871, sida 3

lades rustning, och hemmanen rusthåll. Det är märkligt att ieke frälsehemmanen dertill anslogos, då dessa just erhållit frälserättigheten mot skyldigheten att uppställa kavalleri Denna skyldighet vat visserligeh tvar, nen utgjordes med en obetydlig kontingent, nemligeii med den s. k. adelsfanan, hvilken alltifrån Carl XI:s tid icke bestod af mer än 550 man i Sverige och Finland. Det oaktadt blef frälset deritrån befriadt, och rustningen pålagd endast kroiioöch skatteliemttan; Det funes dock en del s. k. berustade säterier. De äro nemligen sådana, som vid Carl XI:s reduktion blifvit indragne och derigenom förvandlade till krono, bien som egarne sedermera återvunnit till säterifrihet mot vilkor att dem berusta. I allmänhet anslogs ett hemman att utgöra ett rusthåll, med afseende på de räntor hemmanet erlade och hvarifrån det vid rustningen befriades. Man ansåg rustningen böra motsvara en ränta af 30,40, 70, 80 daler, olika i olika orter. På detta sätt bestämdes rusthåliets störlek, När ränten uppgick till en sadan summa, blef det ett rusthåll. Var räntan högre, gick öfverskottet till kronan; var den lägre, erhöll hemmanet till hjelp en motsvarande ränta — som det ännu uppbär di rekte och med samma rätt som kronan — från ett annat heihihän, hvilket sistnämnda hemman kallas augmentshemman. Kronan förlorade härigenom en betydlig .statsinkomst i hemmansräntan; Förlusten uppgår, enligt hr Grill (Indelningsy. sid. 12) till omkring 800,009 rdr banko, och detta är hvad rusthingen kostar krirönath! Men i endra provinser, synnerligen i Skåne, i hvilken provins persedlarne utgå efter kronovärde oförändradt sedan Carl XI:s tid, hafva hemmanen deremot förlust. Härefter följer uppgift öfver hvad rästhållen hafva att prestera samt om exercismötena och slutligen omtalas: Båtsmansroteringen, som är indelad hufvudsakligen i kustprovinserna efter samma (men i allmänhet lindrigare) grunder som infanteriroteringen, med undantag af ett par provinser, hvilka blifvit starkare roterade i anseende till grannskapet af flottans station, men dessa hafva iksom rusthållen fått ersättning: genom eftergift i hemmansräntor.5 Af det ofvan, ur Agardhs statistik, anförda synes att indelningsverket uppkommit, emedan allmogen önskade undgå en obegränsad utskritning af krigsmanskap, och att det kotätnit i stället för den allmänna folkbeväpningen som vi nu vilja införa; det synes äfven att såväl skattesom kronohemman blifvit berustade och roterade och det utan någon åtskilnad i anseende till olika jordnatur. Som nu skattehemmanen innehades af sjelfegande bönder och kronohemmanen af arrendatorer under kronan, hvilket fortfor äfven efter indelningsverkets införande till dess att 1723 års riksdag beslöt att kronohemmanhen skulle få köpas till skatte, och då ingenstädes talas om att eganderitten till hemmanen berodde på att rustning eller rotering upprätthölls, på annat sätt än för öfrigä skatter både i stad och på landet, så syneg det ej vara besynnerligt, om rustoch rotehållare icke vilja åtaga sig ökade bördor, då deras knektekontrakt tillförsäkrat dem bofsiet.o från utskrifning till krigstjenst för sig, sina barn och nödiga tjenare; det kan väl åtminstone ej kallas för egennytta att de ej vilja ingå på ökade fordringar, då de för sin del länge fullgjort sina förbindelser till landets försvarij snarare kan det kallas för egennytta af landets öfriga medborgare att, då de hittills varit befriade från att i lika mån med rustoch rotehållare bidraga till försvaret, de fortfarande vilja att tyngsta bördan skall hvila på dem af landtmännen, som ega rustoch rotehåll.