Dagens Nyheter – 8 mars 1871, sida 2

tid man är ungkarl utgör en borgen för lycka i äktenskapet. För öfrigt älskar han med passion sin vackra fästmö. Han har, likasom jag, nyss fyllt sitt tjugusjunde år; det är enligt vår mening vid denna ålder mannen bör tänka på att gifta sig. Ungkarlslifvet har visserligen sina behag; men dessa äro ieke nog. Den mognade mannen känner alltid att någonstädes i verlden finnes en själ som... — Jag skall underrätta er, herr Gabriel, att då ni talar om äktenskapet, blir ert allvar riktigt imposant. — Det kommer sig förmodligen deraf att jag aldrig talat allvarsammare än nu, min fru, yttrade Gabriel i en ton som rörde Eva. Jag vet icke om jag gör orätt, men jag fäller omdömen om min vän Klerbbs, under det jag blickar nedi djupet af mitt eget hjerta. Nåväl! Jag försäkrar er vid min heder, att jag oändligt gerna skulle afstå från det vagabond-lif jag hittills fört, för att slå mig ned och blifva boende till döddagar i någon vrå af verlden, der jag finge dela glädje och sorg med en trogen maka och der jag hade ett berg, en skog, en sjö och för öfrigt hvad till lifvets uppehälle hörer. Jag känner att jag aldrig skulle längta att komma från detta lilla jordiska paradis som jag valt, och att jag skulle kunna älska min bustru, få länge vi finge lefva tillsammans, förutsatt likväl att hon vore vacker, behaglig till sitt väsende, liflig,