Dagens Nyheter – 8 mars 1871, sida 2

AR qvick, känslig, glad och att hon för mig hyste genkärlek. — Ni har verkligen inga särdeles stora pretentioner, herr Gabriel. Tror ni att ni kan träffa på en qvinna, som har de egenskaper ni nämnt? -— Ja, jag är viss derom. — Ofta? — En gång... det är tillräckligt. Ankomsten af två obehöriga vittnen föranledde ett afbrott i detta samtal. Alltid komma de obehöriga just i de ögonblick då man helst vill vara dem qvitt. På aftonen efter måltiden sade Gabriel, då han tog gednatt af Eva: — Ni har gjort mig uppmärksam på något som jag förut icke anat, min fru. Ja, jag tror nu bestämdt att Edvard har er älskarinna i Madras. Jag skall öfverraska honom och hålla en straffpredikan för honom. I morgon skall jag uppsöka honem i Madras då han är minst beredd på någon visit af mig. — Och ni kommer snart tillbaka? — I öfvermorgon, min fru. Jag antager att jag kan lefva tjugufyra timmar annorstädes än här. Åtminstone vill jag försöka det. Eva räckte Gabriel sin hand, hvarurder hennes ansigte upplystes af ett uttrycksfullt leende. Aledrig förr hade Gabriel sett henne le på detta vis.