Dagens Nyheter – 7 mars 1871, sida 1

Landse ressen mot Aftonbladet. No rhöpiv s Talatngar innehåller följande insända srtikel, hvari en af krigspartiets Sancho Panzer, RB, If., får sitt svar och på samma gång ett af de svåraste felen vid indelningsverket framhäfves: Tr BR. Ht, tyckes, i likhet med Afronbladet, m. fl, vilja stämpla dem såsom förrädare, de der bära afvog sköld mot sitt fädernesland, hvilka ei vilja och kunna gilla och godkänna det kungliga förslaget till ombildande af vårt försvarsväsende och bevilja de i och för detta begärda anslag; men de, som så resonnera, tyckas med flit vilja sammanblanda och förvexla två skilda saker, som böra tagas i betraktande hvar för sig; den ena: sättet för nationalförsvarets ordnande, den andra: kostnaden derför. Jag tror knappt att någon svensk man finnes, gom icke skulle ander nuvarande politiska förhållanden bevilja det begärda anslaget, om han vore öfvertygad att landet finge någon verklig valuts för de äskade millionerna och att dess försvarsförmåga derigenom kuude på ett verksamt sätt upphjelpas. Men då regeringen äflas att bibehålla det för lång tid tillbaka utdömda indelvingsverket, är des ej att undra på, att man betänker sig två gånger, innan man beviljar anslag dertill. Detta oupphörliga lappande medför ingen välsignelse; och besynnerligt kommer det att taga sig ut, att personer, som sjelfva äro krigstjenstskyldiga ända till 40 års ålder och måste ställa sig i ledet om så påfordras, detta oaktadt skola uppställa och ubrusta en dubblett, ett alter ego, för samma ändamål. ladelningsverket är antiqveradt och blir det dagligen mer och mer. Sättet, hvarpå den indelta armån rekryteras, står ock i full öfverensstämmelse med hela institutionen. Om ett nummer blir vakant och friska, raska och till en del intelligenta män anmäla sig hos kompanichefen, såsom ofta är fallet, så kan han ej antaga dem, om de än äro de ypperligaste soldatämnen man kan tänka sig. Nej, på ett helt annat sätt måste det tillgå. Rotebönderna skola sjelfva tillsärta soldaten. Det händer ofta att en dum bonddräng, ett praktexemplar af slägtet Asinus bipes, af instinktlik omtanka för att detta species ej måtte utdö, skaffar en sin afbild till verlden; bönderna göra honom genast till soldat, på det han må kunna gifta sig och försörja barnet jemte dess moder, och deri anse de sig hafva handlat visliga. Kompanicheferna tycka ej alltid om presenten, men mäste hålla tillgodo dermed och försöka dressera honom så godt de kunna.