Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 1

Franska nationalförsamlingens öfverläggning om fredens stadfästande egde rum den 1 mars. Hr Lefranc föredrog utskottens utlåtande om fredspreliminärerna. Det hette häri: All krigets olycka är på vår sida, men all äran tillkommer dock ej uteslutande segraren. Vår pligt är i dag lika stor som våra uppoffringar; jag anhåller att kammaren godkänner traktaten sådan den lyder. Förre chefen för kejsarens enskilda kabinett, Conti, protesterade mot några angående Napoleon fällda yttranden, men tvangs af det allmänna ogillandet att lemna talarestolen. Gambetta fick nu ordet och sade att han hade inom församlingen ett hundra med honom liktänkande ledamöter som skulle rösta med honom mot traktaten. Conti sökte ånyo få yttra sig från tribunen, men blef neddragen derifrån och måste lemna plats åt Victor Hugo. Knappt hade denne kommit dit förrän Conti ånyo hängde sig upp, hvarvid ett förfärligt larm uppstod. Talmannen gaf au tecken att sammanträdet måste uppskjutas. När lugnet var återstäldt och diskussionen ånyo börjades, yrkade Thiers att församlingen måtte afgifva en förklaring, i hvilken Napoleon gjordes ansvarig för de olyckor som drabbat Frankrike och förklarades afsatt). Victor Hugo yttrade att kejsardömet hade begått tvenne mord: det hade mördat republiken och det hade mördat Frankrike. kn gång i tiden skulle Frankrike taga revanche för sina olyckor, men då skulle det vara ädelmodigt och säga till Tyskland: Jag är din syster och du har befriat mig från min kejsare; nu skall jag befria dig från din kejsare. Hr Tachard protesterade mot eröfringsandan och förklarade att fastän republikanerna nu komme att rösta för freden emedan Frankrike ej kan fortsätta kriget och endest genom freden läka sina sår, ville han dock uttrycka sitt ogillande af eröfringens rätt. Louis Blanc höll ett längre tal om de under kriget begångna våldsamheter och mot preussarnes roflystna planer. Changarnier, den åldrige generalen, tackade underhandlarne för att de icke hade misströstat om Frankrikes framtid. Låtom oss visa oss värdiga och eniga, fortsatte han, så skola vi vionna Europas sympatier, Skryt skulle göra oss dem förlustige. Buffet utvecklade, såsom representant för för Vogesdepartementet, de skäl som Hr Thiers var icke rätte mannen att framställa ett sådant yrkande, ty han har sjelf stor skuld till Frankrikes olyckor derigenom att han, dels såsom representant, dels såsom minister städse predikar att Rhengränsen skulle eröfras och Tysklands cnhet motarbetas. Annu i sessionen den 15 sistlidne juli, då kejserliga regeringen tillkännagaf att den ämnade förklara Preussen krig, sade hr Thiers att han icko hade någonting mot cen sådan afsigt; han ansåg blott att tiden var olämplig, emedan Frankrike ej var färdigt.