Dagens Nyheter – 4 mars 1871, sida 2

Tidningsöfversigt. Oskarshamns-Posten har både i fråga om regeringens olyckliga försvarsplan och om upphäfvande af konungens rätt att förklara krig delat våra åsigter och visat sig mycket förståndig. Vi äro således benägna att öfverse med ett utfall från honom mot Dagens Nyheter för det sätt, hvarpå vi omtalat konungens bekanta bref till en fransk krigsfånge. Men hvad vi, såsom en af Oskarshamns-Postens abonnenter, anse omöjligen kunna tillgifvas honom, är att han Åaxar: åstad och fäller omdömen utan att det aldraminsta känna innehå let af det ifrågavarande brefvet. Imellertid förmoda vi att sedan han fått kännedom om våra yttranden till Östg. Correspondenten förliden måndag han skall taga sitt förnuft tillfånga och inse, att det icke låter sig göra, såvidt man vill bibehålla skenet af att vara något hemma i logiken, att på en gång bekämpa konungens rätt att förklara krig och gilla att en konung uttalar sig på sådant sätt som vi i ofvannänmda artikel antydt härvidlag vara skedt. Sådant skulle dessutom innebära ett hofkryperi, som OskarshamnsPosten väl icke måtte vilja göra sig skyldig till. Då brefvet med skäl väckt mycket uppseende och mycken nyfikenhet råder att få veta huru preussarne kommit åt att annektera det, skola vi, utan att hafva närmare kännedom härom, blott erinra om, hvad enhvar som haft tillfälle följa med de utländska tidningarne vet, att preussiska militärmyndigheterna en gång för alla anordnat att inga bref till krigsfångar få utlemnas till dessa förrän de öppnats af platskommendanten, i en af fångarne sjelfva utsedd förtroendemans närvaro — detta för-. modligen för att afböja meddelanden angående flykt o. dyl. Om vi icke hade erfarit från så många håll att svenska ministern i Berlin afsändt brefvet på den väg som till krigsfångar begagnas, skulle vi icke kunnat tro det vara möjligt att en minister så skulle förfara när han väl ej borde vara okunnig om order, som stått att läsa i alla tidningar. Dock, hr Due litade förmodligen på att brefvet icke skulle innehålla annat än meddelanden eller känsloyttringar af enskild beskaffenhet.