Dagens Nyheter – 3 mars 1871, sida 2

— LlO01 med en färdighet som gör mig förtviflad. Men jag kan föreslå er en motståndare som är er värdig ... min vän Gabriel. Han har spelat med Deschapelles i Paris och med braminen Tigki i Djagrenat. — Och jag har tappat, yttrade Gabriel, i det han gick fram några steg med en ifver, som han sökte dölja så mycket som möjligt. — Ah! utbrast Eva, ni har spelat med Deschapelles, min herre! Hvilken förmån gaf han er? — Jag blygs öfver att säga det, min fru; han lät mig taga en pjes... som icke var någon bonde. — Min farbror, öfverdomaren i Batavia, fick före spelets början taga från herr Deschapelles en bonde och dessutom göra två drag. De spelade i Antverpen. Vill ni vara Bå god och ställa upp era pjeser, herr Gabriel.... Ni sätter ju er svarta drottning på en hvit ruta... Niär tankspridd... Era bönder stå icke i rad... Se så der ja, nu är det bra. Ni har första draget, herr Gabriel; jag är hemma hos mig... Aha!... Nu är det min tur. — Men ni ha ju ännu icke bestämt någon insats, anmärkte Klerbbs. -— Ja, det är sannt... -— Skola vi kanske spela om hedern? frågade Gabriel. — Nej, någonting som är mindre dyrbart, svarade Eva,