Dagens Nyheter – 2 mars 1871, sida 2

det finnes en man som är Eva värdig, är det helt visst ni; ja, ni har gjort cr förtjent af paradisets lycka. — Och under det jag väntar på denna, lider jag helvetets qval. — Tålamod, min vän; allting har ett slut här i verlden, till och med olyckan... Må det nu vara nog för 1 dag af klagovisor!... Man märker vär frånvaro; låt oss gå in, Gabriel. Tillåter ni att jag föreslår Eva ett parti schack? — Nej. — Hvilket torrt nej! Det är despotismens qvintessans, uttryckt med tre bokstäfver... Ah! jag ser att ännu en skugga af misstroende finnes qvar hos er... Jag vill förjaga äfven den. Gabriel, ni tror att Eva älskar mig; nåväl, hon hatar mig i stället. Se här orsaken dertill: jag är den ende man sem hon icke lyckats fjettra vid sin palankin. Hon har förgäfves utkastat för mig sina krokar; hon har gifvit mig sådana der blickar, som döda; och jag har lefvat; hon har sjungit i mina öron siren-melodier; och jag har :befunnits döf. Om jag fallit i snaran, skulle hon samma afton, sedan hon blifvit ensam med sin man, ha jemte honom skrattat åt mig riktigt hjertligt. Jag ville icke bereda det värda paret denna förlustelse. Emellertid har Eva i sitt högmod betraktat min köld såsom ett slags förolämpning mot henne, såsom ett bevis på att jug underskattar hennes