Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 1

— Jag har öfversatt den från hindostanskan till det fornindiska språk, hvarpå eriginalet förmodligen är skrifvet. — Ja, men det finns ju inte, har kanske aldrig funnits något original! — Nå, än sen, min fru? Är det mitt fel om det icke finns? Kan man tvinga ett original att finnas? Låt oss vara resonliga... Ah, min fru, jag ser att ni icke är ombytlig . . . Sliga, er papegoja, står fortfarande i lika stor gunst som förr? — Ja, herr Klerbbs. Hon är för söt, det Klla djuret. Hon bites som en engel. — Och alla era andra små fjäderfän må väl? — Ack, nej; jag har förlorat Liza. — Det stackars kräket!... som sjöng så vackert och som klöste så förskräckligt när man kom henne för nära. — Ja, hon är död, herr Klerbbs! — Apropos, jag har sett era elefanter i Madras; de ha magrat betydligt, skall jag säga. De kände igen mig och läto mig veta att de längta tillbaka till er sjö. En af dem visade mig med snabeln ett kar, fyldt med smutsigt vatten, och han skakade betänksamt hufvudet. CAck, menade han med dessa åtbörder; se här hvad vi fått i ersättning för vår herrliga Tinnevely-sjölt... Jag lofvade dem att skrifva till guvernören med anhållan att man för tillfredsställande af deras vattenbehof måtte anordna en större bassin... Ni hör, min fru, att jag under min resa icke EVA, BERÄTTELSE FRÅN INDIEN. 45.