Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 2

Försvarslöshetsstadgan, tillämpad i all sin stränghet. Efterföljande, ur Alingsås Veckoblad hemtade berättelser äro upprörande exempel på, hvarthän vår nu gällande lag om försvarslösa personer kan leda, då den i all sin stränghet tillämpas. Vi låta de sorgliga skildringarna tala: Den 25 sistlidne januari anlände med fångtransport från Malmö till Herrljunga jernvägsstation qvinnspersonen Klara Säll, 23 år gammal, förpassad till Ulricehamn. Denna qvinona hade förlidet år af tyska agenter lockats att taga tjoust i Mecklenburg. Dit anländ, upptäcktes att hon var i hafvande tillstånd, hvilket hade till följd, att hon af vederbörande sändes till Köpenhamn och lemnades der åt sitt öde. Okänd och utblottad på allt, återstod för den arma ej annat än att genom bettlande söka upphålla sin sorgliga tillvaro, hvarför hon antastades af polisen i Köpenhamn, som öfversände henne till Malmö. Anländ till sitt fädernesland, borde hon nu kunnat vänta sig något medlidande i sin nöd, menu i detta hopp blef hon grymt besviken. Qvinnan, i en långt framskriden grossess, nästan utan kläder att ens skyla sig med, än mindre till skydd mot den då rådande stränga kölden, sattes i detta beklagansvärda tillstånd i fångvagnen med det från Malmö först afgående tåget, utan att vederbörande derstädes fästade ringaste afseende vid den utblottade belägenhet, hvaruti hon befann sig, ej besinnaude att genom detta förfarande två menniskolif sattes på spel. Anländ till Herrljunga, der hon skulle flyttas från statens fångvagn till Borås-banans för vidare fortskaffning till hemorten, intogs den halfdöende qvinnan i förpassningshäktet, för att der afbida tiden för sistnämda tågs afgång, ehuru resan denna gång af giltiga skäl måste uppskjutas, ty väl inkommen i arresten, tilltogo hennes plågor, och inom en fjerdedels timmas förlopp såg en oskyldig varelse lifvet. Denna sorgliga händelse blef snart känd vid stationen och ömmande medmenniskor skyndade att bispringa den olyckliga, dels med kläder till benne och det nyfödda barnet och dels genom insamling af kontanta medel Till följe af sjukdom och den stränga kölden afsändes den olyckliga qvinnan från Herrljunga, först den 14 dennes, efter att ha under den tid hon der tillbragt fortfarande åtnjutit vård och hjelp. Hade denna olyckliga qvinna anländt en timme senare till Herrljunga, hvad hade då följden kunnat blifva? Troligen hade fångvagnuen vid framkomsten dit medfört — två lik. — Den 18 sistlidne januari, då marken var betäckt med snö och termometern visade 9 graders köld, förpassades en person, äfven häktad för lösdrifveri, af kon, befhde i Göte borg, till Wenersborg. Anländ till Herrljunga, der han måste dröja några timmar för inväntande af Wenersborgståget, skulle mannen sättas i förvar, naturligtvis i häktet, men vid utstigandet ur fångvagnen befanns den stackars mannen — barfotad och måste i detta tillstånd till fots, i snö och köld, tillryggalägga den mellan jernvägsstationen och häktet 500 alnar långa vägen. Afven denna olyckliga menniska åtnjöt vid Herrljunga mensklig behandling, i det att den på platsen boende kronolänsmannen Lundström, som, enligt allmän utsago, städse visar deltagande för de olycklige, försåg honom med nödig beklädnad ät sina förfrusna fötter. Alingsås Veckoblad tillägger: Tidningspressen har ofta framhållit det drakoniska i vår lagstiftning rörande lösdrifvare och må gå framgent ske, till dess nödig ändring häri ästadkommes, så att dessa arma varelser, som ofta genom brist på arbetsförtjenst råkat i denna kategori, må få åtnjuta mensklig behandling.