Dagens Nyheter – 27 februari 1871, sida 3

PAA RANN Tyskarnes krigföringssätt. Ledamoten af engelska underhuset sir Robert Peel hade den 17 dennes ett långt anförande, hvari han skarpt klandrade regeringen, hvilken han ansåg hafva bort iakttaga en annan politik än den gjort under kriget. I detta anförande yttrade han bland annat: Tre fakta finnas, hvilka jag med husets tillåtelse skulle vilja åberopa, såsom ådagaläggande det vilda sätt, hvarpå kriget förts af Preussen. Huset skall knappt tro hvad jag går att säga, men jag har sjelf gjort mig omaket att förvissa mig om förhållandet. Vi veta alla, huru byar ha blifvit förstörda, hela provinser sköflade och millioner frank utpregsade i reqvisitioner af städer; men här finns en dagorder af prins Fredrik Carl, hvilken, såvidt jag vet, aldrig blifvit förnekad. Jag skret för att erhålla upplysning, om den var sann, och jag fick svaret, att den anslogs i Le Mans och aldrig blifvit förnekad. Dokumentet är på franska språket, men jag skall öfversätta några satser derur: Ansträngen hela er förmäga, säger han till sina soldater, gån att sönderstycka detta gudlösa land. Utroten den röfvarehord, som kallas den granska armån. Verlden kan ej få fred, så länge det transka folket finns till. Ett så-. dant språk skail gifva huset en värdefull kunskap om det sätt, hbvarpå detta krig förts. Här har jag en kungörelse af konungen af Preussen sjel?. Jag hoppas, att han aldrig har sett den, så swäng är den. Den rör Elsass och Lothringen, hvilka, såsom huset torde minnas, aldrig ha blifvit fästa vid Tyskland genom något lagligt dokument. Den är daterad den 13 december 1870, och något tvifvel om dess autenticitet finns icke. Första artikeln i denna kosungens af Preusson kungl, kungörelse lyder sålunda: En hvar, som ingår i den franska armån, straffas med konfiskation af hans egendom och landsförvisning i tio år. Artikeln 2 förklarar, att ett offent liggörande i tre dagar i den officiella tidningen är tillfyllest för att förläna denna dom laga kraft. Artiken 5 innehåller: En hvar, som håller sig borta i mer än 8 dagar utan tillåtelse, anses ha gjort sig förfallen till de i atiklarne stadgade straffen, och misstanke gör tillfyllest att döma honom. År det möjligt att midt i det 19:de århundradet krig kan föras på sådant sätt? 13,000 unga elsassare ha ingått i den franska armån. Är det möjligt, att denna grymma kungörelse skall tillimpas på dem? Jag skall meddela ännu ett exempel. Huset torde minnas, att elter det vapenstillestånd, som ingicks den 27 januari efter tre dagars underhandling — jag befann mig då vid gränsen mellan Frankrike och Schweiz — telegraferade konungen af Preussen till Berlin, att ett vapenstillestånd var ingånget; men huru tillämpades det? Jules Favre telegraferade till Bordeaux, att armåerna skulle forturande vara i besittning af de delar af lan, som de innehade. Nåväl, sedan denna order blifvit kringsänd och general Bourbaki i ett anfall af förtviflan hade försökt begå sjelfmord, utfärdade general Clicchamp, som efterträdde honom, en dagorder, underrättande de 82.000 soldaterna under hans befäl. att ett vapehs t met, och att trupperna icke skulle fö fienidtligheterna förr, än det var tilländågånget. Men den preussiska generalen Manteuffel anföll dessa 80,000 man och dref dem öfver