Dagens Nyheter – 27 februari 1871, sida 1

hufvudet. För Banmarks skull. Det kungliga brefvet har satt Östg. Correspondenten och — Fäderneslandet myror i Hvardera söker på sitt sätt eskamotera bert effokten deraf att regenten i en neutral stat yttrat sig med stor fientlighet mot den ena af de krigförande makterna. (Det var nu mot tyske folket; om en regent här under liknande omständigheter yttrat sig Smed stor fientlighet mot franska folket eller någon annan nation, skulle vi naturligtvis ha ansett det lika menligt för Sveriges intressen.) Östgöta Correspondenten egnar i sitt sednaste nummer två artiklar åt det kungliga brefvet och Dagens Nyheter. I den första och längsta af dessa artiklar — två spalter — klandras att samma Dagens Nyheter som 4med bålstora ord tadlat att utrikesministern afgaf en förklaring i Berlin i anledning af något gäckerii den officiella tidningen öfver preussiska konungens gudliga uttryek, nu hemställt att utrikesministern måtte dosavouera eller förklara konungers bref till en fransk officer. Häri finner Östg. Correspondenten att det ieke ligger dem ringaste konseqvens. En sådan slutsats kan emdast genom en myeket oredig tankegång dragas. Icke mindre aredigt än tankegången är Östg. Correspondentens minne: Dagens Nyheter bar neml. ieke ogillat, utan tvärtom uttryckligt gillat att utrikesministern afgaf den bekanta förklaringen i Berlin. Sådana förklaringar afgifvas alltid mellan stormakter, när någon officieM eller officiös tidning eller ett sändebud förplumpat sig, och Vi dela ieke den Don Ranrudos di Colibrados-fåfänga, i kraft af hvilken Sverige skulle anse sig ensamt fritaget från en sådan umgängesskyldighet. När Östg. Correspondonten vill göra Dagons Nyheter skyldig till något som enligt havs påstående skulle vara en stor inkonseqvens, har han således huggit riktigt djupt i sten, enär vi icke sagt hvad östgöten låtit oss säga. Icke bättre grundade äre hans öfriga omdömen, emedan de hrila på obekantskap med det ämne har afhandlar. ) Han försvarar konungens rätt att ogilla Tyskland och sympatisera med Frankrike — för Danmarks skull, såsom östgöten upplyser. Den rätten har ingen förnekat. Konungen eger den fullaste rätt att tänka i politiska ämnen hvad han finner för godt. Men då han uttalar sina åsigter, ålägger henom afseendeb på det lands intresse, som han regerar, att iakttaga en försigtighet, som icko hos någon annan samhällsmedlem är i lika hög grad nödvändig, emedan öp2) Vi torde böra underritta våra värner i Östergötland, som läst Corr espondentens utgjutelser mot oss, derom att då vi besvara dem så ytterst hofsamt, så härrör detta derifrån att råheten i hans ton i föreni ng med de svåra misstagen angående faktiska förhållanden och vid: igheten i ömdömens ledt oss till den öfvertygelten att Östg. Corres pondenten icke är fullt tillr: iknelig för hvad han gör. Också har ju den ärade ut ifvaren sjolf i tidningen ursäktat sig för att han Si upphört att i redigera den. I