Dagens Nyheter – 24 februari 1871, sida 2

veta, att minst tusen bildade personer sågo och hörde hvad som vid detta tillfälle förekom, och hos dem alla rådde endast en mening... — Och de anklagade bekände sitt brott? .. — Nej, visserligen icke... De påstodo sig vara oskyldiga... Men, hvad betyder det? Huru många brottslingar, tror ni, afgifva en sanningsenlig bekännelse? De låta hänga sig hellre än de tillstå sanningen; sådant är menniskohjertat. Cheferna för de förnämsta handelshus i Madras anlände snart, den ene efter den andre, sålunda hörsammande den kallelse, som blifvit dem tillställd. Alla igenkände Mounoussamys handstil och förklarade detta utan tvekan. — Kalla hit alla större handlande i hela Indien, yttrade f.d. polischefen, och de skola säga er detsamma, högt aktade allmänna åklagare! — Det är möjligt!... Det är möjligt! utbrast embetsmannen... Men det kan också hända att Mounoussamy misstog sig på Goulab och Mirpour... Han var, förmodar jag, en svartsjuk äkta man, som kanske... — Nåväl, min herre, så kalla då hit Goulab och Mirpour... Kalla hit Mounoussamys enka... Ni inser väl i alla fall redan att det på intet vis går an att i dag låta afrätta Gabriel och Klerbbs. Rättegången måste fortgättas, för att bringa i dagen åtskilligt som änpu är dunkelt. Mounoussamys bref, upp