Dagens Nyheter – 24 februari 1871, sida 1

Re RR den 14 dennes, under ordförandeskap af förre riksdagsmannen Anders Andersson i Ingared, fattat följande resolution: Mötet anser sig icke i detalj kunna bedöma försvarsfrågan ; men gifver det af kapten Mankell framlagda förslag företräde framför det af k. mit afgifna, hvilket sednare skulle blifva allt för mycket betungande utan att bättre uppfylla ändamålet, landets försvar mot yttre fiender. I herr Mankells förslag önskas dock den ändring att tiden för vapenötning, (såsom ovilkorlig skyldighet för alla) inskränkes till högst 60 dagar, fördelade på 3 år, och värnepligtsskyldigheten till 35 års ålder samt att öfvergångstiden pestämmes till 10 år. Emot sednare delen af denna resolution reserverade sig en deltagare, hvilken gillade hr Mankells förslag i dess helhet. Om det förut omtalta Hudiksvallsmötet har man genom en korrespondens till Nya Dagligt Allehanda erfarit att det yttrade sig för indelningsverkets bibehållande, men emot beväringspligtens utsträckande. Piteå-mötet har, såvidt man kan fatta af en redogörelse i stadens tidning, icke uttalat sig för den allmänna värnepligten eller för utsträckning af den nuvarande. Mötets beslut tyckes vara innefattadt i en af borgmästaren framlagd adress, som yrkar indelningsverkets bibehållande, men för ofrigt är mycket varsam. Den uttrycker följande åsigter: att vårt försvarsväsende, såväl i afseende på personal som materiel, ingalunda är tillräckligt för fosterlandets trygghet; att erforderligt befal i första rummet är nödvändigt, samt att den indelta stammen och en del båtsmanshåll, på sätt k, m:t föreslagit, må bibehållas eller bildas såsom kärna för allmänna värnepligten, åtminstone tillsvidare och till dess åsigterna om en förändring härutinnan blifva mera klara och utredda; att, der sådan stam saknas eller är för ringa, densamma ersättes enligt kongl. maj:ts förslag; att behöflig materiel bör anskaffas; samt att vi, utan att i öfrigt ingå i särskilda detaljer, som vi icke kunna bedöma, anse, att landet med beredvillighet bör underkasta sig de uppoffringar, som regering och riksdag finna nödiga för dess trygghet och försvar.