Dagens Nyheter – 24 februari 1871, sida 1

som säkerligen aldrig skola göra sig till de två skurkarnes medbrottslingar. Hvad mina jagtbetjenter angår, äro de indiska slafvar; den minsta fara skall skrämma dem på flykten. Mina fiender heta Goulab och Mirpour. Den ene är förälskad i min hustru, den andre har för längesedan tillsammans med sin vän begått ett brott i Calcutta, och de fortfara nu att ömsesidigt tjena hvarandra för att åstadkomma nya nidingsdåd. Om jag i morgon skulle finna döden under denna jagt, önskar jag åtminstone att rättvisan icke må blifva vilseledd; mördarne skola icke undgå sitt straff. Jag angifver dem på förhand: de äro Goulab och Mirpour. Och nu farväl, min käre broder; jag önskar, då jag skrifver detta bref, att du aldrig måtte få läsa detsamma. Mounoussamy. Sedan åklagaren läst denna epistel, vände han den mellan fingrarne gång efter annan, hvarpå han fattade Evening Chronicle, genomögnade sitt tal, som han hållit dagen förut, jemförde de båda aktstyckena, framstammade några enstafviga ord och slutade med att efter mycket funderande säga: — Min herre, är ni fullt säker om att detta bref är gkrifvet af er bror? Känner ni igen hans stil? — Om jag känner igen den! Var så god, högt värderade åklagare, och se här sjelf minst hundra bref från min bror, som jag har förvarade i denna portfölj... Tillkalla, om ni så EVA, BERÄTTELSE FRÅN INDIEN. 18.