er och mig. Men tiden hastar; för Guds skull, skynda er att läsa denna skrifvelse: Embetsmannen gjorde en axelryckning, och läste derefter Mounoussamys bref. Detta var dateradt dagen före hans död och lydde sålunda: Min högt älskade broder! SVi begifva oss i morgon ut på en tigerjagt mellan Herde-berget och Ravana-passen. Redan ett år tillbaka har jag lefvat tillsam mans med tvänne män, som vilja bringa mig 1 förderfvet, och som derför oafbrutet drifva med mig ett spel fullt af list och försåt; jag hoppas att en lycklig slump skall blotta deras onda afsigter och gifva mig tillfälle att trampa dem under mina fötter såsom tvänne ormar. Olyckligtvis känner jag endast en del af de. tusen snaror, hvarmed de här i mitt eget hus omgifva mig; och jag vill nu göra mig dem qvitt genom att förleda dem till att uppenbart visa att de äro mina fiender. Sedan tre månader ha de yrkat på en tigerjagt med så mycken envishet att jag kommit till den öfvertygelsen att, enligt den plan de uppgjort, det öppna anfallet skall ske under derna jagt. Jag har nu beslutat att densamma skall ega rum i morgon. Bland -min omgifning finnas många pultroner; dessa oroa mig icke alls; jag väntar mig af dem hvarken ondt eler godt. Jag litar på mig sjelf i främsta rummet och derntst på två unga resånde vetenskapsmän, en fransman och en engelsman,