Dagens Nyheter – 22 februari 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Tres frelunt eolleglum, (Ur Tid: skrift för jägare.) I en viss församling inträffade för många år Sedan, att församlingens pastor, som tillika var stark jägare, fick det infallet, att på en söndagsmorgon, sedan han genomläst si koncept och spännt på sig kragen, gå ut att vittja sin varggrop. Framkommeng till gropen, ser han ett hål på täckningen, och ehuru han då icke hade tid att hemta snara och stege för att uppdraga djuret, kunde han hkväl icke tillbakahålla sin a yfikenhet) att undersöka hvilket djur, som der fanns, Han fjorde derföre ett steg närmare; men råkade att taga det för långt och hade dervid det missödet att hals öfver hufvud stupa ned i gropen. Då han hunnit hemta sig efter förskräckelsen öfver det halsbrytande fallet, såg ban sig värmaro omkring i sin mörka arrest och blef då varse en räf, som något förut rest samma väg. — Hvad var nu att göra? Konceptet låg väl i kaftan-fickap;, allt var i ordning, endast åhörare fattades, ty den enda, som funnos, syntes fullt sysselsatt med tanken på egen befrielse. Samma tanke började äfven besvära presten, då hans engelska byxsäcks-ur sade honom att klockan led åt 10. Låtom oss nu lemna pastor i godt förvar och elakt sällskap och se efter, huru det stod till vid prestgården. Der var mycket större brådska och skrik bland qvinfolken, än om patro nus ecclesix eller kontrakts-prosten varit i antågande. Den eva sprang hit, den andra dit. Träffades någon at de till kyrkan ankommande åhörarne, fingo alla samma fråga: har ni sett pastorn? och lemnade alla samma svar: Nej! — Ea gammal dräng, pastorns trotjenare, hade deremot, för att gifva sina öron någon lisa, aflägsnat sig från qvinfolken och börjat för sig sjelf fundera på, hvar pastorn kunde vara. Snart raon honom i sinnet, att han möjligen fallit ned i varggropen. Utan att derom underrätta någon af de öfriga letande, skyndar han genast åstad och hörer, då han nalkas gropen, sin husbonde derut uppstämma psalmen pr 99 (gl. psalmb.) Drängen ligger sig ned vid öppningen af groptn, och räcker sin pastor en hjelpsam hand; men denne råkade vara några lispund tyngre och var tillika så angelägen att komma ur sitt f.ngelse, att han fattade för häftigt tag i handen och, i brådskan, weddrog äfven drängen i gropen. Här stod nu detta triumvirat, visserligen med helt olika betraktelser öfver sin belägen! et, och afbidade aftonen, då tötst hjelpen kom. — Än de samlade åhörarne? frågar läsaren, Jo, de hade i allt tålamod, karlarne med långa tobakspipor och qvintolken med ännu längre historier om hvad som 110 sig i sockuen, fördr H Hu hungern r IKyktet om denna fatala hä 8 spridde sig svart, och som ett vida kring