nn folkets bördor. Den kan billigtvis tillmätas rätt att gå in på allmän värnepligt (utan friköpsrätt), emedan en sådan utvidgning af den nuvarande värnepligten egentligen drabbar den förmögnare delen af nationen, eller den som inom riksdagen är representerad. Likaså kan den medgifvas att förordna om de hittills beviljade anslagens användande. Deremot måste folket sjelf bestämma huruvida ytterligare skatter få upptagas samt huruvida värnepligten får utsträckas öfver de redan antagna fem beväringsåren och de årliga vapenöfningarne förlängas. I afseende å dessa sednare må häri förbigående framhållas, att deras längd är oberoende af en sund försvarsorganisation. Enligt alla bittills framlagda organisationsförslag. äro de värnepligtige underkastade så knappt tilltagne och så fördelade öfningstider, att de utan ytterligare öfning icke kunna anses tillräckligt fullbildade att möta fienden. Det mnaturligaste är, att, när den politiska borisonten är fri från moln, de värnepligtiges vapenöfningar inskränkas till ett minimum, men när det deremot liknar sig tillstorm och fara hotar, desamma utan. uppskof företagas och i mån af behof utsträckas. Riksdagen (förutsatt att den verkligen representerar alla skattdragande) bör derföre årligen bestämma: huru länge och på hvad sätt de värnepligtige skola öfvas samt anvisa härför nödige medel. För att återkomma till den. nuvarande representationens förnuftsenliga befogenhet i lagstiftningsväg, så eger den derjemte tvifvelsutan att vidtaga sådana lagförändringar, som man med säkerhet kan förutse, att en hela folket representerande riksdag skall skänka sitt bifall. Dit höra, med afseende å vår yttre säkerhet, borttagandet af den rätt konungen nu eger att ensam ingå traktater med främmande makter, förklara krig samt stifta krigsoch undervisningslag. På grund af det ofvan anförda borde den nuvarande representationen för sin del besluta de förändringar i grundlagarne som erfordras såväl för afskaffandet af den personliga konungamakten, nemligen i RB. F. 22:na 12, 13 och 89, som för tilldelandet åt alla medborgare af politiska rättigheter, nemligen i RB. O. 832 14, 19 och möjligen 16. Vidare borde riksdagen i afvaktan på en ny krigsorganisation besluta, att värnepligten blefve allmän, att beväringen erhölle en interimistisk organisation, att vapenöfningarne med indelta infanteriets soldater samt med andra klassens beväring inställdes, att alla soldatoch båtsmansrotar, i den mån sådant kontraktsenligt kan ske, sattes på vakans och af de härigenom å budgeten uppkommande besparingar en del användes för att gifva det nuvarande öfveroch underbefälet vid indelta infanteriet vidsträcktare militäriska öfningar än hittills, samt återstoden för att anskaffa gevär och sådana beklädnads-, trossoch utredningspersedlar m. m., hvilka vore af en oomtvistad ändamålsenlig modell, äfvensom för att åstadkomma öfverallt i landet skjutbanor och vapenhus. Efter 3:ne år, då den nybildade riksdagen sammanträdt, kunde först försvarsorganisationen företagas till afgörande behandling. Hvarje inkast, att vi på detta sätt skulle under en längre tid stå värnlösa mot ett allvarligt fiendtligt infall, är tvifvelsutan grundadt. Men finnes det något botemedel RE or ST del ans rBIngN ten sen ee BAR NT NAR PR SP RES PSN VE Kn vi RT EJE RE a SR KR