Theater. Stora teatern gaf i lördags afton tre svenska kompositioner. Den första var Jin ondes iäro-pån, musiken af August Söderman, gifven första gårgen 1856 å dåvarande Mindre teatern med herrar Arnoldson, Arlberg och, om vi ej missina. n Lindahl, sedermera fru B onchini. n Grabow utförde nu sistnämda re Det är en liten täck operett af Scribe (5e Diskle å Vecole), fritt ochqvickt be .rbetadafF. Arlberg. Ämnet är ganska enkelt: En ung förmögen man (Stenio, hr Arnoldson), som spelat bort sin förmögenhet, blir räddad af en ond ande i menniskoskepnad, Babylus (hr Arlberg), naturligtvis med vilkor att han förskrifver sig åt honom. Stenios tjenstflicka, cn liten älsklig varelse med både hufvud och hjerta, som blifvit kär i sin husbonde och som vill uppoffra sig åt den onde anden för att rädda sin herre — lyckas också både att rädda honom och sig sjelf; men huru detta tillgår, får läsaren sjelf förvissa sig om. Herr A. Söderman, cen af Sveriges yppersta tonkonstnärer, som cj allenast har både orkestern och formen i sin makt, utan äfven förmågan att med toner måla handlingar och känslor, har beledsagat denna lilla operett med en i flera afsecnden förträfflig musik. Ehuru hans styrka förnämligast ligger uti orkestern, är likväl eången icke styfmoderligt behandlad; tvärtom förekomma här så många glanspunkter, att vi icke hunno uppfånga dem alla första gången. Det är öfverflödigt att nämna det de spelande togo allas hjertan med sig och blefvo slutligen, liksom kompositören, inropade. Derefter gafs för första gången En dröm, ballett-idyll i en akt af Thedore med musik af Ivar Hallström och Konrad Nordqvist. En mycket lyckad pantomim-ballett som väckte stort bifall, ej mindre för de smakfullt anordnade och väl utförda danserna, än ock för den lyckade musiken, som var rik både på vackra och särdeles rytmiska melodier. Till slut uppfördes, äfven för första gången: S Yjölnarvargen, operett i en akt, öfversättving från franskan, musiken af Ivar Hallström. En ganska putslustig pjes, som håller åhörarna vid muntert lynne, men som måhända hade varit lämpligare för en mindre teater. Hr Hallströms sångmö är honom ständigt trogen: om han skrifver dansmusik eller sånger, ingifver hon honom alltid melodiskt sköna ideer som väcka åhörarnes bifall, och hade hr H. samma välde öfver orkester och form som hr A. Söderman, så blefve det svårt att täfla med honom, Handlingen a Va IRAN a NN TAS NANA LET fr KUR BL SAN RR ER nr Är rn