tusen poemer ur den hindostanska mytologien, kom sedan in på det eviga kapitlet om Brahmas imnetamörfoser och ämnade just beskrifva den idealiskt sköna arkitektur, som representeras af de underjordiska templen i Elephanta och Ellora, då han märkto att hans bida åhörare, öfverväldigade af sömnen, djupt inslumrat. Brahmanen hade, der han lefde skild från verlden, endast högst sällan tillfälle att briljera med sin lärdom i religiösa ämnen, och han hade derför med begärlighet kastat sig öfver våra två resande såsom välkomna offer för hans avada. Gästfrihetens lag bjöd honom emellertid att icke störa deras hvila; men han kände sig stött öfver två saker, dels den vanvördnad Gabriel visat hans husgud, dels den intresgselöshet hvarmed de resande åhört hans förklaringar rörande Brahmas menniskoblifvande. Solen hade för länge sedan gått upp, då Gabriel och Klerbbs vaknade efter en stärkande sömn. Medan de voro sysselsatta med att i någon mån upphjelpa sin förstörda toalett, hörde de röster tala och hästar stampa ute på gården. Ds nalkades dörren och lyssnade. Deras förvåning var icke liten då följande samtal nådde deras öron: -— Det är två kringstrykande sångare, som sagt oss det, yttrade en stark röst på engelska. Vi råkade dessa sångare vid Mounoussamys boning i morgse.