Men när skall väl det ske? Hvad som ni nu måste tänka på, det är att skaffa oss ett nattqvarter ... Hvad mig beträffar, är mitt topegrafiska vetande alldeles borta; och jag hur icke mera mod att taga ett enda steg. Hör på, vi måste fatta ett beslut. Våra krafter äro brutna, vi bada i svett, våra hvita rockar och byxor äro idel trasor — lätt förklarligt då vi trängt genom så många på hvassa taggar rika busksnår; vi likna landstrykare, och det är fara värdt att vi bli behandlade såsom sådana af den första indian som möter oss. Det vore en ren galenskap att fortsätta vår vandring i ett land, der inga vägar finnas. Må vi stanna här och betrakta oss såsom skeppsbrutne, de der hamerat på en obebodd ö; med ett ord, låtom oss grundlägga en koloni. Trakten är vacker och bördig; vi ha vapen och ammunition. Se här en väldig grupp af fruktbärande träd; och se der vatten, klart som kristall. Romulus hade icke så många ressurser, och ändå lyckades han; det är ebestridligt. I hela verlden får man leta efter en rikare vegetation, en herrligare sol. Här skrattar man af medlidande, när man tänker på att fyra qvadratfot mark i Vest-Kent betalas med hundra frsnk. Gud säljer åt oss Asien för intet. Hvilken förträfflig affär! Jag afslutar köpet och delar min rikedom med er... — Herr Klerbbs, talar ni verkligen allvarsamt? EVA. BERÄTTELSE FRÅN INDIEN 7.