Dagens Nyheter – 18 februari 1871, sida 2

Bonatiom. Kyrkovärden P. Gardell och hans hustru M. C. Olofsdotter från Långume i Othem på Gotland ha till kommunen derstädes öfverlemnat en gåfva af 1,500 rdr, hvilken summa under namn af Gardellska donationen skall utgöra en för framtiden bestående fond, hvaraf räntan skall årligen utdelas till understöd förnämligast åt sådana kommunens behöfvande och torftiga medlemmar, hvilka gjort sig kända för ett nyktert och ordentligt lefnadssätt, eller, i brist af så qvalificerade personer, till beklädnadshjelp åt fattiga skolbarn. Östergötland. mejeriaktiebolag. Vid sammanträde i onsdags med dem som intressera sig för avläggandet af en mejeriinrättning i Norrköping beslöts, enär minimibeloppet (30,000 rdr) redan var fulltecknadt, att ett bolag skulle bildas under benämning Östergötlands mejeriaktiebolag med hufvuddepot der i staden. Tjädertuppar I Ekesjö. Hvad Nytt? berättar: I tilsdags f. m. inträffade det säregna att 10 tjädertuppar kommo flygande öfver staden och den sista i tåget satte sig en stund på kyrktornet och derefter fortsatte flygten isamma riktning som hans gällskap, syd sydost. Nett och Morgon, är en månadsskrift för religiösa och sociala frågor, som utgifves i Kalmar af en herr B. Strömberg. Ett bevis på titulus Strömbergs ståndpunkt i intellektuelt hänsende drager han god försorg om att ärligt gifva allmänheten i ett yttrande såsom detta: Den 18 juli 1870 blef påfven förklarad ofelbar — hvilket bebådar stundande trosförföljelse, då den katolieismen efterträdande antikristendomen segrat och den falska profeten insatt gig på Petri stol — oeh redan den 19 juli svarade Gud härpå genom krigsförklaringen. fäfjortarme på Ottemby lira ha lidit mycket af denj stränga vintern. Enligt hvad tidningen Kalmar från trovärdig person hört uppgifvas, lära icke mindre än 12 af de äldre hbjortarne hittats döda. Under sådant förhållande är det högst troligt att större delen af ungdjuren icke kunnat uthärda kölden. Från Bygdeå förspörjes följande vackra exempel, som det vore orätt att icke, församlingen till heder, omtala, säger tidningen Westerbotten. När komminister H. Sandström mottog komministratureu i Bygdeå, befanns bostället i ytterst miserabelt skick. Förra innehafvarens sterbhus gjorde sig urarfva. Synerättoen ansåg de nödiga reparationerna, som skulle drabba sterbhuset, böra beräknas till omkring 800 rdr. Men hvem skulle betala dem, då sterbhuset var tomt? Derom blef ingen tvist. Församlingen icke allenast åtog sig dessa 800 rdr utan, inseende att synerättens värderingar voro låga — så t. ex. hade synerätten ansett köksspisen kunna repareras för 25 öre — beslöt ett anslag af 1,000 rdr. Men sedan ångrade sig de hedervärda församlingsboarna -och sade: Det der går aldrig komministern ut med; vi måste taga och föra till komministern några stockar hvar. Sagdt och gjordt. Och så tyekes komminister Sandström komma att gratis erhålla så mycket timmer, som behöfves för den utdömda ladugårdsbyggnadens omtimrande. Sådana exempel af billighet och rättvisa torde ieke vara så särdeles månvga.