-— mg äro lätt genomskådade och i allmänhet hvarandra lika. Deremot i dessa yppiga, glödande trakter finnas ogenomträngliga mysterier, smidas ränker med tillhjelp af passionens uppfinningsgåfva, hvilka aldrig likna hvarandra... Ni gör stora ögon, herr Gabriel... Om ni också spärrar upp dem ännu mera, skall ni ingenting se. : — Herr Edvard, ni retar särdeles min nyfikenhet genom era gåtor... — Åb, ni skall snart sjelf finna dessa gåtors lösning, och ni kan således gerna låta mig slippa vara indiskret. — Jag får upplysa er, berr Edvard, att jag i hela mitt lif aldrig funnit ordet till en gäta. — Nå, så blir det då första gången i dag. — Men visa mig åtminstone den artigheten, herr Edvard Klerbbs, att i någon liten mån hjelpa mig att komma på rätta vägen... — Ni är der redan, min käre vän. Ni rider nu vid min sida på rätta vägen... Säg mig, hvad ser ni omkring er? — En öken och ryttare. — Är detta allt? — Ja, så vidt jag kan märka, herr Edvard Klerbbs ... Detta är allt. — Ni ser således icke att våldsamma, okufliga passioner rasa kring em medlem af detta sällskap? Ni märker ej att bland jigarne finnas tigrar, grymmare iän de oskäliga djur, som vi jaga?