opp på trottoaren och sgönderstötte en större glasskylt, värd 25 rdr, vid handlanden Boijes bod, hvarefter åkdonet stjelpte med körsven och spanmål; fortsatte derefier i vild fart Drottvinggatan framåt, der de mötte ett par oxar, förspända ett vedlass, stötte tillsammans med den ena oxen, som fastnade mellan hiistarne, och föl!o derpå omkull. Den ena hästen slet sig dervid lös, men togs vid Stora Vattugatan. och den andre fasttogs vid Klarabergsgatan. Lycklicttis blef ingen mennirka svårare skadad, ehuru ej obetydlig skada uppstod genom åkdons sönderslagning m. m. — Den oefterrättlige Sqvaller-Göran, som både under och mellan riksdagarne i Göteborgs-Posten underhåller dess läsare med sina fria fantasier, har i ett af do sednaste numren af nämnde tidning sagt, bland annat, att Dagens Nyheter försvarat landtmannapartiets åtgärd att tillsätta en särskild komitå för att öfvervaka andra kammarens 1 försvarsutskottet ledamötert. Häri föreligger ctt nytt, men ingalunda ovanligt prof på Sqvaller-Görans oförsynta sanningslöshet. Den ifrågavarande komitån har aldrig med ett enda ord varit nämnd i Dagens Nyheter, (detta derför att vi ännu icke lyckats ur de stridiga uppgifterna derom säkert utleta hvad som är dess ändamål). Sqvaller-Görans osanning blef i går med god smak upptagen af Nya Dagligt Allehanda. Sqväller-Göran har jemväl framkastat den insinuationen, att Dagens Nyheters uppsatser rörande försvarsfrågan ) skullo gå ut på att i händelse af ett krigs utbrott bör man helst falla undan för fienden och i värsta fall hellre taga litet stryk än försvara sig. j Lika osant! Det skall icke i Dagens Nyheter kunna uppletas något ord som ens i ringaste mån antyder en sådan tanke. Våra artiklar gå tvärtom ut på att bereda vig för ordnande af ett kraftigare landtförsvar, men ett sådant skall, enligt vår åsigt, icke kemma till stånd utan indelningsverkets upphäfvande. Oafsedt dessa dikter om Dagens Nyheter — med ett par sådana mer eller mindre pläga ju fera af våra kolleger icke taga det så noga! — är det för oss och många andra allde!es ofattligt huru det är möjligt att Göteborgs-Postens utgifvare, hr Bonnicr, kan tillåta denne Sqvaller-Göran ohejdadt fortfara med sitt skriftställeri, såvida icke hr Bonnier är alldeles okunnig om händelser, personer och förhållanden här och således i god tro och af enfald låter Sqvaller-Göran pudra göteborgarne. ) Görans gissning angående författaren är, så vidt vi rätt förstått den, oriktig. De härleda sig för öfrigt från flere pennor. — AL