Dagens Nyheter – 16 februari 1871, sida 1

— — Rateoch rusthållare ha vid åtagandet af roteringsoch rusthållspligten, såsom motsvarande rättighet, blifvit befiade från personlig krigstjenst. Detta oaktadtha de påtagit sig en dylik till den utsträckning guvarande beväringslag ålägger; mer hvarken kan eller bör dem åläggas utan deras eget begifvande. Sveriges soldathållande jordegare äro således i sin fulla rätt, då de fordra indelningsverkets upphäfvande såsom vilkor för åtagandet af personlig krigstjenst. Att under sådant förhållande pålägga dem denna senare och dertill Bördan af de ökade direkta och indirekta skatter, som bli en följd af det nya armåförslagets antagande, utan ringa-te lindring i seliathållningen, kan -viss::ligen försvaras ur Östgöta Correspondentens syapunkt, som anser indelningsverket vara och förblifva ett af staten i exendomarne intecknadt, ouppsägbart kapital, ett statsrättsligt och lagligt bfogadt realt onus, hvars aflyftning med eller utan ersättning är och förblifver uteslutaniv en grundskattsfråga och hvärs uppställande som vilkor för almänna värnepligtens utsträckande är för feögan derom fullkomligt främmande; men sldrig uv rättvisans. Vet Östgöra-Correspondenten då icke att indelniagsverket är grundadt på kontrakt mellan respektiva jordegare och kronan, genom hvilket kontrskt de förra äro befriade från personlig krigstjenast? Vet han detta, så borde han ej kallat striden om indelvingsverkets afiyftning utsn ersättning en strid mellan rikedom och fattigdom, mellan besutenhet och obesutenhet, mellan arbetsgifvare och arbetsbehöfvande! Hotelsen att, gendm valvättens utsträckande till heli den manliga befolkniegen i riket, söka med arbetsklassens tillbjelp påtvinga indelta hemmansegare personlig krigstjenst, utan motsvarande ligdring i soldathållningen, vore om den verkställde3 en statskupp, Som en fantasivik litteratör väl kan föreslå, men en passionsfri regering svårligen besluta sig för, då. priset, för hvad man dermed kunde viuna komme alt ställa sig väl högt.