Dagens Nyheter – 16 februari 1871, sida 1

lilla floden Lutchmi, utgående från en herhlighetsfull däld, framflöt med ett förtjusande sorl mot en horisont af kullar, hvarest den försvann i en afgrund, benämnd Gouroul. Denna är en af Indiens märkvärdigheter. Floden Lutchmi fullbordar, som sagdt, sitt korta lopp endast för att störta sig i Gourouls ofantliga gap. Afgrundens djup är okändt. Intet buller förnimmes vid detta omätliga vattenfall, hvars dån stannar inom jordens innandöme och aldrig har trängt till menskliga öron. Badast en rökpelare uppstiger ur det mörka svalget, och är mången böjd för att anse denna snarare härröra från den underjordiska elden än från skummet af de nedstörtande vattenmassorna. Det är med en viss bäfvan man åser detta. storartade fenomen: en hel flod försvinner, sänkes plötsligt i sin djupa graf, och allt detta sker ljudlöst. På andra sidan om afgrunden är naturen ännu yppigare; man kan knappt tänka sig en rikare vegetation. Då jägarne hunnit till Lutchmi-flodens strand, gjordes halt. Man hade nu tillryggalagt tio mil. Betjenterna anordnade måltiden och dukade fram rätterna på gräsmattan. Mounoussamy utvalde tro rekognosörer, som genom vanan förvärfvat en mycket stor förmåga att uppviädra tigrar, och sedan den värsta hungern var stillad, utställde man förposter, såsom befoune man sig i ett fiendtligt land. Hvarje jigare uppsökte sedan en hviloplats, der han i skuggan af löfrika träd njöt af sin frihet