lig lycka retade hans gäster, Mounoussamy tycktes säga dem genom sitt uppförande: — Jog tillåter: er att sluka henne med ögonen under våra måltider, så mycket mi behaga. Den unge fransmannen Gabriel yttrade till sin granhe, sedan konversationen blifvit allmän: — Till hvilket slag af äkta män hänför ni denne indian? — I tre månader har jag förgäfves sökt hans klasst i Sonnerats naturhistoria, -och jag lärer icke heller någonsin finna. den, svaråde sir Edvard Klerbbs. — Trör ni att hän älskar sin hustru? -— Kanske icke, kanske också lika nycket som alla hans gäster tillsammans. — Tror ni att hans hustru älskar. honom? — Hans hustru; älskar ingen af -hela säll: skapet, det är säkert; men som det. är nöds vändigt i detta klimat att en.qvinna vid hennes ålder byser ömhet för någon, måste vi till vår förtviflan antaga att denne-någon är hennes :maån. — Era äpplysningar bedröfva mig! ätbrast Gabriel. Är. det väl möjligt att älska en mens piska, hvilkens ansigte har samma. färg som en Vanlig pagodport, och som vår herre uts rustat med elefant-tänder, -mandrill-läppar, tiger-ögon och en fullkomlig. rhinoceros-hals? En menniska, hvars kropp utgör en sammans sättning af det vidunderligeste hos hvart och