Pe andra bordsgästerna sade ingenting och sväljde suckar oftare än vin. Och dock serverades i ymnighet de kost: baraste drycker: viner af det herrligaste slag fyllde till brädden de blixtrande kristallbägarne. De lärda drucko såsom fåkunniga. Eva förde medelst en guldnål till sina läppar ytterst små bitar afen delikat stekskifva, skuren ur den mest välsmakliga delen af ch Labiata, denna stolta björnart som anställer så mycken förödelse på flera af Indiens öår. Hon Hycktes i denna lillå mån vilja skatta ät den menskliga naturen, för att lemna åtminstone en anledning till tvifve) om sin gudomlighet. Det låter icke beskrifva sig med hvilken föraktfull Bonehalance hon visade ifrån sig den ena läckra anrättningen efter den andra, då och då läppjande på denna dryck som indianerna tillblanda af peppar, tamarindoch Wwampi-saft. Vid sådana tillfällen fästades allas blickar på hebnes arm, söm krökte sig såsom en svanhals, dervid låtande pokalen af lasur klinga vid beröringen med arm: bandets ädelstenar ; och alla händer förblefvc orörliga, med gaffeln höjd öfver de kinesisk falrikarne, emödan deras egare fruktåde at! ett enda af. de dyrkansvärda behagsom der unga qvinvan i dessa ögonblick utvecklade skulle undfalla deras uppmärksamhet. Den orubbligt lugne äkta mannen låtsades itke alls gifva akt på sin Husttu, och dette öfvermod under besittningen af en så outsäg